Ut till skogs och plocka svamp i Oktober

Inte helt otippat älskar jag skogen, synnerligen svamp plockning har vart en höst hobby för mig i några år nu. Som nybörjare tror man kanske att man måste gå i en väldigt gammal och djup skog för att finna någonting alls. Detta stämmer inte det minsta och jag har gjort många svamp fynd ganska nära de populära promenad och jogging stråken. Även som nybörjare, då jag lärde mig själv att plocka svamp (förutom trattisar) med hjälp av en bra uppslagsbok.

Det verkar som att folk helt enkelt inte ser svampen.  Det gäller att ta på sig de där svamp glasögonen som slår om synen en aning.

”Svamp plockarens personliga egenskaper kan ibland vara avgörande. Har prästen förbisett något vid dopet så sprider människan fortfarande en doft av hedning omkring sig. Skogens vegetations- och svampandar blir då mindre skygga, och svamparna är lättare att se. Bäst plockar de som inte alls är döpta.”

Ur en gammal svampbok där utdraget publicerades på Hif.

Det senaste åren har jag börjat be de makter som bor i skogen högt, bara någon enkel mening sagd högt för att tillkänna ge vad man söker och vem man är. Brukar man vandra i skogen och börjar känna in den är det bra att göra små välmenta handlingar, plocka skräpet, inte slänga skräp själv, röja undan kvistar vid bäcken. Jag har även lämnat lite äpplen före vandringen, idag blev det en apelsin vilket verkade väldigt väl mottaget.

Sen är det bara att släppa allt man tänker på, ta ett djupt andetag och lukta på skogen lyssna på ljuden och gå på ren instinkt och intuition. Detta sätt har varit så fruktansvärt framgångsrikt, timmar försvinner och korgen blir full.

Visst drar det i en att vandra den o-upptrampade stigen mellan träden

Visst drar det i en att vandra den o-upptrampade stigen mellan träden

Det är helt otroligt hur mycket vädret spelar in, sisten var det solsken och en ljus vandring. Idag var stämningen mörkare, med dis och regn. Jag kom på mig att tänka på alla de folksägner om hur farlig skogen är, med sina rådare och väsen. Hur blodtörstiga träden kunde vara och hur förrädiskt skogsfolk ledde in vandrare i diken, sumpmark tills de var vilse och natten kom. Jag tänkte på Älvfolket så olika de glittriga älvorna som visas idag och hur de lurade sina byten till sitt rike, antingen för att berika eller bortröva dom.

Fikapaus medan jag funderade på alla folksagor jag har hört om skogen och ett försök till att lokalisera mig.

Fikapaus medan jag funderade på alla folksagor jag har hört om skogen och ett försök till att lokalisera mig.

Stämningen var nästan tryckande, det var fullkomligt tyst. Bara höga granar och grön mossa så långt ögat kunde nå och jag måste erkänna att jag blev illa till mods när det slog lock för öronen och jag trodde mig vara vilse och undrade vart småfolket (och min intuition)  egentligen har lett mig. Det är skymningslikt när träden döljer skyn och endast regndroppar hörs. Jag samlade mig dock och vandrade på rakt in i ett illaluktande dike. Med den döende skogen runtom, det ruggiga vädret och flugsvamparna som växte bland förmultnade löv kändes det verkligen som att vara nära döden. Synd att jag inte tänkte på att föreviga synen med ett fotografi.

Makterna måste ha gillat min apelsin för på andra sidan sumpen fann jag så mycket svamp att det skulle vara omöjligt att plocka allt själv, jag har säkert 10 liter med mig hem och då tog jag bara de stora fina exemplaren med mig, resten fick vara kvar och växa till sig eller så orkade jag helt enkelt inte. På vissa platser var det svårt att komma fram utan att trampa sönder svampen, helt smockfullt!

Trattkantarell och rödgul Trumpetsvamp, det blev även fynd av blek Taggsvamp. Svampen längst till vänster är en Spindelskivling som är den svamp (dödligt giftig) man enklast förväxlar med Trattkantarellen, som ni ser är det ganska stor skillnad på dom.

Trattkantarell och rödgul Trumpetsvamp, det blev även fynd av blek Taggsvamp. Svampen längst till vänster är en Spindelskivling som är den svamp (dödligt giftig) man enklast förväxlar med Trattkantarellen, som ni ser är det ganska stor skillnad på dom.

Till min glädje insåg jag även att jag var nära ett joggingstråk, sist jag var ute och vandrade var det en skata som följe mig. Och när jag inte visste var jag var följde jag den för att komma ut ur skogen, dock tar inte fåglar hänsyn till sumpmark som jag vadade igenom i gympaskor (mina gummistövlar gör så förfärligt ont). Denna gången var det bara att följa vägen tills jag kom till joggingstråken jag kände till. Skogen är synnerligt välbesökt på sina ställen men djup om man går åt andra riktningar.

Som alltid är skogen klar och stillande för tanken, nyttig för kroppen och ro givande för anden. Dagens insikt blev att jag är bra på att tala men dålig på att lyssna till svar. Jag hör svaren helt enkelt inte (eller ser), antingen kommer denna förmåga att komma eller så gör den det inte men det förändrar inte att någon faktisk svarar fast man inte hör. Kunskap är bort slösat om man inte har medlen till att bruka den. Jag måste släppa lite och inte tvinga fram saker efter ett schema, antingen så händer det eller inte, men behålla ett kritiskt tänkande på vägen.

Förresten, inatt hade jag en underbart dröm fylld natt, jag plockade växter jag kände till namnet på och brukning av (som jag inte gör eller minns nu) och jag såg min son i ungdomsålder. Han var en fin ung man och det kanske blir att jag får två söner till, min äldsta var inte med, hon kanske hade flyttat hemifrån redan. Som alltid är sådant här väldigt flytande och inte hugget i sten, bara en filmsnutt här och där som är det mest sannolika beroende på vem man är nu och hur saker är runtom nu.

Ut och plocka svamp med er och bekanta er med de som bor där om ni inte redan gör det =)

//Häxhem