Blir ni någonsin uppgivna?

Jag blir det.

Sur och ifrågasättande, dessutom är jag ganska envis och lider av duktighetskomplex dock är graden inte alltför svår.

Makterna lyser med sin frånvaro, både små och stora, inspirationen är i botten.

Fortfarande lyckas jag ej med astralprojektion, detta var någonting jag har upplevt förut men tydligen inte längre.

Jag vet inte vilken sten jag ska leta under. Släktleden är intressanta men ganska otillgängliga för mig, ska man ha en konversation måste språket vara någorlunda, rent geografiskt hör jag ej hemma här och där blir svårt att leta.

Jag han en klar känsla av att det finns mer, någonting annorlunda som är djupare men dolt för mig just nu, eller i framtiden med.  det käns som att jag försöker lägga ett 1000 bitars pussel i mörker utan att veta hur bilden skall se ut och leta bitarna på vägen.

BLÄÄÄÄ OCH SKIT !!!