Fixering vid ljus eller mörker inom andlighet och häxkonst

Hej alla, vänner och intrillade från google.

Jag har tänkt på ljus och mörker det senaste eller de generella formerna många lägger i dom. Både med händelser ur vardagliga livet och med diskussioner från andra esoteriskt intresserade.

Som exempel är Kristendomen en polär religion som har en god och en ond sida, ljus mot mörker, Gud mot Satan representerade och ofta i konflikt med varandra. Om man fortfarande har en sådan syn på omvärlden trots att man själv säger sig tillhöra en religion som inte har den världs åskådningen bör man rannsaka sitt inre.

Som exempel är Kristendomen en polär religion som har en god och en ond sida, ljus mot mörker, Gud mot Satan representerade och ofta i konflikt med varandra. Om man fortfarande har en sådan syn på omvärlden trots att man själv säger sig tillhöra en religion som inte har den världs åskådningen bör man rannsaka sitt inre.

Det som slår mig är att det ofta bli en god mot ond sida. Att de som ser sig själv som ljusa utövare blir väldigt avståndstagande mot t ex Satanister. Detta finner jag väldigt märkligt. Då de satanister jag i livet har träffat på är väldigt estetiskt utvecklade, filosofoskt intresserade, allmänbildade och tillåtande, samt har de oftast en mycket trevlig musiksmak. Och aldrig har de försökt att påtränga deras trosriktning på mig (till skillnad från kristna kyrkan), och vi har haft många intressanta samtal om Satan, Lucifer och Samael. Jag säger inte att det inte finns rötägg, omogna skadade individer och fanatiket, jag säger bara att de inte är överrepresenterade. För ovanstående finns inom alla kategorier överallt, det har mer att göra med psykisk hälsa, moral och etik.

Om man själv ser sig som en ljus häxkonstutövare och endast ett endaste ord SATANIST väcker en så stark känsla hos en bör man ifrågasätta sin egna mognad, kunskapsnivå och om ens ljushet inte bara är en overklig illusion. Detsamma gäller reaktioner på VooDoo, kärleksmagi och ibland ren allmän magisk manupilation, vilket häxkonst på sätt och vis är.

Dessutom vet vi ju att alla gudar och för den delen väsen utom den store Jahve är djävlar – enligt de kristna. Så många skulle säga att Athenas, Frejas – sätt in en valfri gud/gudinna här eller naturväsen – anhängare är just djävulsdyrkare. Ska vi verkligen vara så fördomsfulla och förtryckande? Är detta det Ljus & Kärlek alla förespråkar?

Jag tror att detta avståndstagande från ovan nämnda exempel beror på att man mäste bekräfta sin egen rättfärdighet och känner sig i sitt djup osäker på sin världsbild, därför blir en diskussion provocerande på ett negativt sätt, om ens världsbild är så bräcklig borde det istället provocera personen att fråga sig varför och utforska källan till ens reaktion. Vet man var man står kan man välja att bara se andras åsikter som just andras åsikter. Ingen har patens på livets mysterier.

Varför annars reagera med vad som egentligen är rädsla, fördom och fientlighet, måhända är det bara ett sätt att möta det okända på? Och en egentlig rädsla för outsagda bestraffningar av sammhälsstabun/religiösa tabun.

Inte heller kan jag förstå facinationen av det ”mörka” för mig verkar det mest vara en trots mot kristendomen och en revolt.

Hej alla ! Ur olika traditioner, med olika praktiker som har olika livsfilosorier och personliga livs sanningar. Hej alla med olika livsåskådningar! Välkommna är ni alla. Men det är inte säkert att jag håller med er alla🙂