Den omtalade Herrens Bön baklänges – Mastering Witchcraft av Paul Huson

Jag har läst Mastering Witchcraft tre gånger nu och kommer att göra det säkerligen fler gånger. Jag älskar att läsa och har alltid gjort men dessa böcker märker jag att jag måste läsa flera gånger med några månaders mellanrum för att få en bättre förståelse efter varge gång. Ibland är det så när texten som förmedlas måste till en del upplevas, gro och sätta sig.

Jag tänker på Initcierings riten till häxkonsten i boken. Eller O-döpningen/icke-döpningen kanske är det mest rätta namnet för man inviger sig egentligen inte till någonting eller något gudaväsen man tar bort de fysiska och psykologiska spår av den religionen man själv är indöpt (invigd) i. Det är alltså inget tal om att sälja sin själ till någon eller någonting, bara att befria sig från det man av eget val vill gå vidare ifrån.

Hela idèn är väl att chocka systemet, det undermedvetna och göra en mer mottaglig för andra influenser i universum förutom att ta bort dopet fysiskt och andligt. Jag antar att det finns andra metoder för detta än denna.

För det är ju så att de flesta av oss är indöpta i någon del av kristendomens alla grenar eller lever i ett kristet dominerat samhälle. Sålänge vi är fysiskt indöpta av en som utför guds vilja på jorden (läs präst, helst kallad) så tillhör vi den pantheonen, den tron. Och vi har växt upp i den, med den och dess syn på världen och andligheten.

Min upplevelse

Jag som tidigare har vart delaktig andligt i den kristna kyrkan som barn och ung tonåring, jag kunde formligen känna hur jag lämnade den sfären. Det var den bilden jag även oväntat såg, hur jag tog ett steg ut ur en lysande sfär. 

Det var en konstig känsla, en del glädje, en del rädsla och en del tomhet eller om jag ska kalla det sorgsenhet. Nu kanske det låter som att jag ångrar mitt beslut, men nej. Det gör jag inte jag blev mest förvånad över hur djupt det satt trots att jag har varit påväg bort från den kristna tron i ett dicennium.

Sorgsenheten kom antagligen av att stå utanför – för det kändes som ett tomrum där någonting annat bodde förut. Jag känner inte tomrummet nu – det jag känner är att jag tillhör ingenting, det är också en kännsla det – att stå utanför en pantheon. Rädslan var att ”nu hädar jag” – också det förvånande då jag trodde att jag hade lämnat den kristna trons syn på ondska bakom mig.

Med det kommer också en frihet och ett annats sätt att se på andlighet och religion. Jag misstänker att jag kommer att finna min tro igen, när det är dags och när min tro hittar mig. Och någonting säger mig att den inte kommer att ha ett smack med kristendomen att göra.

Så hur O-Döper du dig enligt Mastering Witchcraft? Peganer var ju trots allt sällan kristna, iallafall innan det blev tvång.

Det är enkelt, du läser Herrens bön baklänges en gång varge kväll i tre kvällar i rad. Jag sjöng framför ett levande ljus, vill du ha utförligare beskrivning kan du läsa den i boken.

Herrens bön baklänges

Nema!

Tehgive i narä hco netkam rä nid

tekir rä ttid.

Adno ted nårf sso addär natu

gninvörp röf etni sso ttästu hco

sso llit dluks i råts mos med titålröf rah iv moskil

Redluks aråv sso tålröf hco

revöheb iv dörb ted gad i sso eg.

Nelmihi mos ås nedroj åp eks ajliv nid tål.

Ammok ekir ttid tål.

Nelmih i rä mos ud redaf råv.

Jag tycker metoden är effektiv och om inte annat än för att lära oss själva hur djupt rotat i alla psykets system den officiella religionen man har växt upp i sitter.

Lycka till på din resa // Häxhem