Fullmåneritual till Hecate/Hekate

En droppe blod ger ett starkt offer, varken mer eller mindre.

En droppe blod ger ett starkt offer, varken mer eller mindre.

I År den 5-6 maj är det än en gång The Rite Of Her Sacred Fires Fullmåneritual till Hecate.

Hecate Korsvägarnas Gudinna. Hon som vandrar mellan världarna är äldre än många kanske tror. Nuförtiden har hon förminskats, en gång var hon den som stog högst i rang bla i det som nu är Turkiet, före den grekiska mytologin, i vilken Hecate fanns redan före Zues – han lät henne endast behålla det som redan var hennes.

Och med tiden förminskades hon som gudom fast hon ändå var populärt tillbedd i stora delar av världen, hennes områden blev mer småskaliga/värdsliga än förut i och med nertrillandet från ragnstegen och när den kristna kyrkan fick ett fästa runt om i världen blev hon mörkförklarad/demoniserad.

(källa: Gods, Godesses and Mythology, Volym 11, sida 617, C. Scott Littleton)

Precis som Hel, Freja, Diana och Ahradia anses Hecate var häxkonstens gudinna, inte konstigt då hon kan vandra överallt särskilt i gränslandet mellan den fysiska världen människan bebor och avgränsen till de andra världarna. Hecate hjälper till med den själsliga övergången (födsel och död), förstärker siargåvor, öppnar alla dörar och vägar och tillbes/offras till vid korsvägar!  På senare tiden är hon även i sig själv treenigheten, jungfrun, modern och haggan. Därför har hon blivit en populär Gudinna i de Wiccanska  traditionerna. Fast mer fluffig såklart, det finns faktiskt vissa risker med att be henne öppna dödsriket, och jag kan bara gissa att vissa själar är mindre angenäma att stöta på.

Dessutom tror jag att gudaväsen har egna personligheter och kan arbeta utanför deras populära tilldelningsområden, vilket borde betyda en personlighet snarare än ett mekaniskt väsen ”som råder över vatten” eller ”hjälper med skörden”. Kanske är deras arbetsområden en ragnfråga, skapelse makt, överenskommelse sinsemellam gudaväsen eller bara en reflektion i vad deras personlighet mest lutar åt. Och i en personlighet ryms alla färger ljusa som mörka.

Hecate kan skänka syner, profetior och klardrömmar, förstärna de synka gåvor du besitter och om du vill och kallar på henne så öppnar hon dörrarna till de andra världarna och stänger dom när du har återvänt . Hon är nyckelbäraren, vägledaren med faklor, ingen värld är hennes men hon besitter kraften att gå och färdas som hon vill egenom alla.

Hecate, Hecate, Hecate - Djur förknippade med Hekate/Hecate

Hecate, Hecate, Hecate – Djur förknippade med Hekate/Hecate

Associationer till Hecate:

Djur: Uggla, hund, häst, grova, orm, åsna

Färg: Svart som den månlösa natten.

Månfas: Mörkmåne

Attribut: Nycklar, kittel, faklor, korsvägar, kvast

Träd: Svart poppel, idegran

Frukt: Granatäpple

Växter: Vitlök, lavendel, alruna

Hon tillbes på natten som endast belyses av eld, vid trevägar-korsvägar.

När jag utförde ritualen förra året kändes det positivt och frigörande, det enda jag ångrar är att jag måste vara inomhus i år igen och att produkterna jag har beställt av The witch of forest grove inte är här en. I år blir det en fullmåne meditation före och spådom efteråt.

Här kan du läsa Hecates fullmåne ritual på svenska och här kan du läsa om månens gudar och gudinnor

 

Att drömvandra är ungefär lika enkelt som att navigera full genom dimma.

Att drömvandra är ungefär lika enkelt som att navigera full genom dimma.

En personlig upplevelse

I en klar men mörk dröm för några månader sedan var jag i ett trångt och pressat läge och eftersom jag varken har en guide jag kan kommunicera ordentligt med eller en familjär med mig som vägvisare eller beskyddare, samt det faktum att jag inte har lärt mig att vara fullt medveten i drömmarna och vandra dessa stigar kom jag endast på att kalla på henne. Hecate skrek jag ursinnig och trängd. Nästa sekund låg jag i sängen vaken.

Dröm världen är inte enkel, snarare snårig, ofokuserad och lurig speciellt då jag hamnar i en dröm som försöker skänka mig kunskap eller visa en framtida händelse. Visst slår det alltid in oftast inte på de sätt jag har tolkat det på. Inte för att jag tolkar om det hur jag vill så det passar i verklighetsutvecklingen utan för att jag inte har lärt mig att vara observant och skilja på mina kännslomässiga personliga referenser och det jag ser.

Om jag ska återkomma till familjärer, dessa andar som beskyddar, vägleder, varnar och tröstar. Det verkar finnas en hel del delade meningar om dom. Vissa menar på att det endast är levande djur som lever hos en eller visar sig mycket för en. Andra menar att det är astrala varelser, ande själar och vissa propsar på att man endast kan skapa en som en spiritus, fjärde menar alla alla formerna finns

Jag vet inte hur det ligger till egentligen, vem som predikar den absoluta sanningen eller om alla formerna är lika ”bra”. Men jag mötte en hund i en av mina drömmar före det att jag mötte henne i verkligheten och hon betedde sig precis som en familjär beskrivs, efter det levde vi tillsammans i flera år, det var min förra sambos hund som jag mötte i drömmar före sambon.

Nu är hon borta och jag är i val och kval om jag ska försöka kontakta henne, fö henne med energi och knyta bandet. I första hand vill jag inte störa henne om hon har det bra. I andra hand är det en riktig förpliktelse som jag måste respektera, hedra och absolut inte försumma.

Jag ska tänka på det närmare, jag spår i kaffe ganska ofta och har sett henne där flera gånger som en ljus ljus skepnad som för mig betyder ande, så om hon irrar omkring kraftlös och svältande på omtanke känns det inte heller bra.

Nu ska jag ut och plocka makrosrötter till Thèt jag tänkte göra ikväll //HÄXHEM