Själens bevingande följeslagare-Änglar och fåglar i tro och myter

Fåglar har länge betraktats som ett tecken på gudomlig närhet och budbärare mellan de olika världarna. De kunde ta med sig meddelanden och bära med sig själar efter bortgången.

Dessa bevingade varelser avbildad ofta som övernaturligt vackra och ståtliga. De har som uppgift att sörja, skydda och ledsaga den mänskliga själen både i livet och vidare till den andra sidan.

Dessa bevingade varelser avbildad ofta som övernaturligt vackra och ståtliga. De har som uppgift att sörja, skydda och ledsaga den mänskliga själen både i livet och vidare till den andra sidan.

Själens bevingande följeslagare – Änglar och fåglar

Ordet ängel kommer från ett grekisk ord som betyder budbärare, och det är oftast den roll som de flesta av dessa bevingade varelser spelar i bibeln.I senare kristen teologi utvidgades änglarnas uppgift så att de särskilt tog hand om den mänskliga själen – som skyddsänglar på jorden och som följeslagare efter döden. Inom Islam menar man att varge människa har två änglar som följer henne – en som registrerar de goda handlingar och en som antecknar synderna.Vid döden kan själen förvänta sig att möta ännu ett par av änglar som ska avgöra om själen är värdig en plats i paradiset. Dessa senare änglar är ganska hårdhänta när de ska tvinga ut sanningen ur den själ som vill nå saligheten.

En drömfångare skulle ha kraften att fjättra och skydda mot onda andar och filtrera drömmar. Den pryddes ofta med fjädrar av heliga fåglar beskyddande stenar kunde vävas in i den.

En drömfångare skulle ha kraften att fjättra och skydda mot onda andar och filtrera drömmar. Den pryddes ofta med fjädrar av heliga fåglar beskyddande stenar kunde vävas in i den.

En del forskare speculerar i att iden om änglar skulle kunna ha rötterna i en ännu äldre tid, då uppgiften i att föra andar till andra sidan sköttes av fåglar. Till exrmpel har man många av de Europeiska kulturerna i både Nord och Syd Amerika betraktat örnen som helig. Den har antingen varit en budbärar med böner till andevärlden och återvänt med välsignelser därifrån, eller också har den ledsagat döda själar till den andra sidan och dess fjädrar prydde ofta drömfångare, användes cermoniellt och i läkande ritualer. De gamla aztekerna trodde att döda krigares själar förvandlades till örnar och vaktade solen.

Hos både syrierna och de äldre romarna trodde man att örnen hade den särskilda uppgiften att leda de värdiga själar till paradiset. Går man ännu längre tillbaka, till de gamla egyptierna, finner man att ba, en av de aspekterna av människosjälen, avbildades som en fågel med mänskligt huvud. Och inom kristendomen blev påfågeln med sin förmåga att förnya den praktfulla fjäderdräkten varge år, en symbol för de dödas uppståndelse.

(Källa: tro och vetande om livet och döden, Carol Neiman och Emily Goldman, sid 63)

Ett väldigt intressant tema tycker jag och jag tänkte att jag skulle dyka ner lite djupare i brunnen. Fortsättning följer…