Att följa en gudinna

 

Detta får bli ett sådant där personligt skrivet inlägg, det blir ibland ont om dom här på bloggen. Jag känner med att jag inte vill slänga ur mig vad som helst utan skriver om det som inspirerar mig här och nu.

Just nu tänkar jag mycket på att bli kallad av en gud eller gudinna. Jag har inte kännt mig så dragen till ämnet förut, om än i annat fall än som intressant läsning. Nu börjar det dock få en plats. Det är ju så att man bara är mottaglig för det som ryms i ens utveckling. Slutar man inte vara rädd för andar lär man aldrig kunna utveckla en bra kanal till dom t ex. I takt med att jag utvecklas kan jag förstå saker ur ett annat perspektiv och dra andra paraleller.

Hur som haver, jag har misstänkt det senaste året tror jag det är att det finns en gudinna som visar sig för mig. Jag listar händelserna från längst bak i tiden till nyligen:

För nu säkert tio är sedan, satt jag en midsommarnatt och såg in i den öppna elden, tillbaka på mig ser ett vackert kvinnoansikte med flammande hår.

Detta är kanske det mest konstigaste, när jag såg sådär länge i en spegel, när man försöker se bortom synen och med sina andra sinnen, kunde jag se hur mitt ansikte gick från ungdomligt till gammal kärring. Det förvreds och förändrades och var inte min spegelbild längre. Nu kanske man tolkar det som en hallucination men jag kunde göra sådär upprepande gånger i en bra tid. Dessutom är jag ganska säker att det inte faller under pyromancy heller eftersom synen alldrig förändrades så som den gör vid en spådom.

Jag har drömt hur jag går igenom olka nivåer nere i en källare, som en jordtunnel med förbomningar för varge nivå. Med min hade jag en vägvisare varken man eller kvinna dock, som höll en fackla och uppmanade mig att bryta barriärerna på varge nivå. Jag minns att det var en utmaning bakom varge ”port” men inte vilken den var. Och vid sista slutsteget blev det bäcksvart. Nio eller sju nivåer tror jag att det var.

Senast nu, detta år har jag sett henne två gånger, en gång en fullmånekväll stående vid korsningen utanför mitt köksfönster (jag brukar röka min natt cigarett medan jag ser på månen), det är en sån där ”3” korsning. Och en gång såg jag någonting långt och svart stå vid sängen.Precis som en lång människa i svart mantel. En morgonrock eller någonting tänkte jag och somnade om, men det fanns ingenting som kunde ha kastat en sådan stark mörk bild där.

Och av någon anledning hittar jag olika fågelfjärdrar överallt, på balkongen, på stranden där jag sitter, senast på en resturang i vasken antagligen från en hårprydnad. Överallt, hur ofta sker det egentligen?

Jag har funderat, länklar ihop och länkar bort, det är så svårt att få en klar förståelse för sådant här. Jag har tänkt på att det kunde ha varit Hel men egentligen kan det lika gärna vara Hekate och grekisk mytologi har inte vart intressant för mig på det sättet. Men det är inte vi som väljer våra gudomar de kommer till oss, Vi får helt enkelt se om det ens är någonting över huvud taget. Jag tror att om det är viktigt så missar man inte det.