Den fornnordiska gudinnan Hel

”Över sin rikedom råder envar

ända till ödets dag;

en gång måste var mänska dock

fara hädan till Hel.”

Citat taget ut Fafnesmål som sags av hjälten Sigurd till den dödsdömde draken Fafne. Längre fram i dikten sägs det  ”men ligg där du är i dödskamp, Fafne, snart skall Hel ha dig”.

Efter lite efterforskningar om denna dödens dam har jag funnit att Hel har tre betydelser;  ett dödsrike, en gudinna och att dö. Själva orden Helvete och Hell härstammar från ordet Hel som betyder hels straff. Andra menar att det betyder moder jord och månen och att hennes delade utsende speglar det.  Den senare tolkningen härstammar för tiden före vanerna, då gudinnedyrkan var som störst och döden inte ansågs som ond. Vi återkommer till det senare…

Bland forskare har det spekulerats i om  det vekligen fanns en gudinna med detta namn eller om det endast var döden personifierad.

Men mycket tyder på att hon fanns som gudinna i den fornskandinaviska mytologin om även mindre dokumenterad än t ex Freja, Tor, Odin m.m

I Snorres Edda beskrivs hennes släktskap. Hon är dotter till Loke och  jättinnan Angerboda , syster till midgårdormen och Fenrisulven. När gudarna fick reda på Lokes och Angerbodas avkommor skickade de Odin eftersom det hade förutspåtts att barnen skulle vara till fara för gudarna och världarna.

”Hel kastade han i Nifelheim och gav henne makten över nio världar för att bestämma över vistelsen för dem som sändes till henne. Det är de som dött av sjukdom eller ålder. Hon har en stor gård där, stängslen är förunderligt höga och grindarna stora. Eljudne heter hennes sal, Hunger hennes fat, Svält hennes kniv, Gånglate trälen, Gånglat trälinnan, Fallfördärv tröskeln där man går in, Sjukläger sängen, Glänsande Ofärd hennes draperier. Hon är till hälften svart och till hälften köttfärgad, så hon är lätt att känna igen, och hon ser bister och fientlig ut.”

Citat ur Snorres Edda skrivet 1220.

Hennes dödsrike skall ligga neråt och norrut. Vägen dit skall vara en nött, väl använd väg, korsandet av en bro, omgivet att sjöar och i vissa källor antingen underjordisk eller gömt i en ihålighet i berget. Dödsriket skyddas av en hög mur i det bor det en röd tupp (de enda djuren som sägs väcka de döda) och vaktas av två vakthundar.  För att finna Hels rike behöver du antingen vara avliden, ha en vägvisare, en häst eller en hund. Till Hels rike kommer de orättfärdiga och de som inte har dött i strid. Men vissa källor visar även på att kämpar kommer dit och de som inte har dött av sjukdom eller svält. Vid en av de tre yggdrasils (livsträdet) rötter har Hel sin boning, ibland beskriver man Fläderns rötter som Hel`s och slavernas motsvarighet till henne är Baba Yaga.

Hur nu detta dödsrike ser ut och hur härskarinnan Hels styr det finns det delade meningar om. Vissa menar på att det är endast elände och plågor –detta kan dock ha blivit till efter kristendomens infart och är därför inte helt tillförlitligt. Andra källor visar på att det kan både vara ett paradis och ett helvete beroende på hur Hel delar ut straffen.

De finns även de som trodde på henne som en vacker och mäktig modersgudinna. Hon som helade de sjuka och döda för att sända tillbaka dom. Hon som bodde i pånyttfödelsens grotta och vara förknippad med elden som skyddade folket under natten. Hon som bar månens symbolik i sitt utseende (hälften vit hälften mörkblå) eller bara är en fager mö att beskåda.

För dom var Hel den goda, livgivande, mäktiga, fruktbara och vackra gudinnan. För att leva var man tvungen att dö, det fanns inget ont i det.

Runtom i Sverige finns det många platser som är uppkallade efter Hel bl a Hälsingland, Hels land.

Om du har Hels hjälp skyddar hon dig genom underjordens brinnande eld och isande kyla. Hon är den unga och den gamla. Livet och döden. Hel är häxornas vän och beskyddare.

Personligen ligger den andra tolkningen mig närmare hjärtat, den fula, eländiga Hel som styr helvetet låter väldigt kristen i mina öron. Nog är hon inte bara givmild och vacker utan även rå och ful, jag vill tro att makterna är tämligen komplexa i sin personlighet.