En ”dröm” efter en hypnos

Den handlar om en gång när jag utförde tidigare liv hypnos även kallat regressionshypnos på en familjemedlem. Det är också en uppmaning att ta hypnos på allvar och en berättelse om min bieffekt.
 
Jag var och hälsade på min mamma på en annan ort än där jag bodde nu. Jag var i mitt barndomshem och mamma bad mig att utföra en regressionshypnos på henne då hon tyckte ämnet var intressant.
Jag hade gjort det själv och på andra flera gånger förut med varierande resultat, dock fler lyckade. Även om jag absolut inte skulle kalla mig professionell inom ämnet så har jag stor respekt för hypnos och leker så att säga inte med elden.
 
Så vi tände lite ljus och rökelser, la fram ett glas vatten till mig och ordnade det bekvämt för oss.     
 
Jag började med en avslappningsövning för att sedan övergå till hypnosen, jag guidade och när vi var nära slutet (vägen tillbaka) kom min syster hem. Jag skulle precis börja guida tillbaka till kroppen delen, och det gjorde jag. Bara det att mitt fokus flyttades annanstans, nämligen till min syster ute i hallen. För den som är hypnotiserad gör det lite skillnad hur mycket jag lever mig in, de är så djupt avslappnade att de vid det stadiet lyssnar och gör ändå. Så mamma kom till tillbaka som brukligt och vi bestämde oss får att gå till sängs då klockan nästan var midnatt.
 
 
Jag la mig i bäddsoffan och försvann på en gång. I min dröm var det en solig eftermiddag och jag var på väg för ett sommar dopp. På vägen tillbaka från sjön, gick jag på en vacker stig i skogen och torkade mitt hår med en handduk. Stämningen var harmonisk och omgivningen vacker. jag kände mig nybadad och trygg.
Men då kom någon bakifrån och fångade in mig. Han förde ett tygstycke över mitt ansikte och hur mycket jag än sparkade höll han mig hårt. Allt blev svart.
 
Jag vaknade upp i en lägenhet, där jag var fången. Han som hade fört mig dit var där och även en mycket sjuk person liggande i en säng. Själva mannen hade inte tydliga ansiktsdrag, men han var oerhört skrämmande och jag minns att han saknade kroppsdelar, lemmar, och var vanställd.
Efter en tid gick han ut genom ytterdörren. Jag väntade en stund så att han verkligen var borta och försökte finna en väg ut. Men till min fasa insåg jag att lägenheten saknade dörrar. Han kunde komma och gå men inte jag.
Jag började känna på alla väggar för att finna en väg ut, gå igenom alla rummen (det var en två:a) i sovrummet fann jag den sjuka personen i sängen.
Atmosfären var så mörk och rutten, som en sjukdom och känslan av skräck och ångest levde där, precis som mannen.
 
I vardagsrummet hittade jag balkongen och ryckte ner gardinerna för att kunna klättra ner. Jag band ihop dom till ett rep och började klättra ( vi var på tredje våningen). Lättnaden var kort när jag kände det våta gräset mot mina bara fötter och jag upptäckte att det var natt nu. Skräckslagen inför att han skulle komma tillbaka för att inse att jag hade rymt började jag att springa. Men jag visste inte var jag var eller var jag skulle. Jag hade inget minne av vem jag var eller var jag hörde hemma.
 
Några hundra meter bort såg jag en fontän och med den kom ett minne tillbaka, denna plats kände jag igen. Jag har vart här förut, fyra gamla vänner kom emot mig (jag mindes dom också nu) de sa att jag var tvungen att springa för dom kommer, så vi gav oss iväg mot skogen.
 
En bit längre upp på vägen började jag minnas igen, och då en av min mammas gamla väninnor och att hon bodde bara några hus bort. Då såg jag honom igen, han var bara några meter bakom mig och hade två andra med sig. Jag började springa, och de följde efter. Jag var så fruktansvärt rädd att de skulle fånga in mig igen och ta mig till platsen utan dörrar. När jag kom in på gården där mammas vän bodde kom jag ihåg. Jag såg upp på en av balkongerna och fick se min mamma vinka in mig. Jag sprang mot trappuppgången och då slog det mig. Att jag bodde här som barn, att jag hade barn, vad jag hette, min familj – jag mindes plötsligt vem jag var. Han stod nu framför mig, de andra två bakom redo att ta mig. Men jag behövde bara tänka mig tillbaka. Det hela gick blixtsnabbt, jag tänkte mig uppför trappan, genom ytterdörren, såg min kropp ligga i en konstig ställning i bäddsoffan och i samma stund var jag i min kropp och slog upp ögonen.
 
Jag var paralyser av skräck och det värkte i hela kroppen av den obekväma sovställningen. Men det var underbart att vara tillbaka, jag såg på klockan och hon var 02.35 jag hade vandrat runt där ute i över två timmar!
 
 
I efterhand läste jag att även den som hypnotiserar hamnar i lätt hypnos själv och att liknande bieffekter är vanliga. Det var alltså därför det blev så, för att jag tappade mitt fokus i slutändan och var kvar i hypnosen när jag gick och la mig. Min läxa har jag lärt mig, och inget liknande har hänt sen dess. Men jag har svårt at inte känna panik när jag är i ett djupt avslappnat tillstånd.
 
 
Min personliga tolkning är att det inte var en dröm eftersom jag så tydligt var medveten att jag har glömt vem jag är. Min teori är att det blev en okontrollerad astral resa där jag tappade bort mig/fördes till  en lägre sfär och råkade på en mindre trevlig entitet.
 
En andra hypotes är att jag hamnade i en hypnos utan vägledning och hade svårt att finna kroppen igen, alltså komma till medvetande.
Hur tolkar du det?
  
Denna berättelse finns även att läsa hon MissMagic, där kan du finna mer berättelser från andra.
  
 
 
 
Kram
 Häxhem