Att kasta en cirkel och varför

Häx cirkeln

Jag tycker att jag möter cirkelkastningsmetoden lite varstans. Men jag tror att den har blivit förvriden en del. Mina funderingar om att det idag möjligtvis ses som någonting det inte är grundar sig på diverse historier som cirkulerar internätet att onda väsen och liknande inte kan komma in i cirkeln. Det leder mig vidare till att folk tror och kastar en cirkel som ett felaktigt beskydd där ingenting kan komma in i deras cirkelplats och det verkar fattas delen där världarna möts. Också verkar de flesta nya på stigen tro att man MÅSTE kanske en cirkel före allt magiskt arbete.

Därför vill jag skriva denna artikel om varför man kastar en cirkel och vilka ändamål den har. Jag kommer inte gå in djupt på dom många olika metoderna och den inefattar inte tekniken att driva en stav i marken eller när axis mundi är ett gudomligt väsen.

Vad används en cirkel till?

Det är en  helgad plats för en ritual eller för att utföra magi och en plats där man bjuder in väsen från andra dimensioner. En plats där de olika världarna i cosmos möts, en perfekt och helig sfär för din praktik.

Vad är cirkeln uppgift?

Själva grundtanken med en cirkel är att välsigna och rena ”helga” en plats som man utmärker med en mental eller fysisk linje tex som salt, krita, olika ändamålsenligs örter, symboler, aska mm.

Olika traditioner bjuder in olika väktare till platsen, elementväktare, änglar och/eller säger en beskyddande eller endamålenlig besvärjelse/ramsa. Det kan också vara så enkelt som att dra en imaginär cirkel med fingret, visualisera cirkeln och/eller bjuda in sin guide eller ljuset att fylla den och vägleda – den metoden är vanligast för spiritister.

Diverse attribut, som till exempel elementrepresentationer palceras i tillhörande riktningar och kallas in en och en för att vakta gränserna till cirkeln och beskydda platsen. I Olika Golden Dawn system (som den wiccanska cirkeln härsatammar infrån) är kraftord och symboler vanliga för att kalla väktarna av de fyra riktningarna- Väktarna är jordens beskyddare, änglar som störtade nefilimerna för länge, länge sedan.

Man kan också kalla på en bortgången släkting en tidigare praktiserande ur traditionen/skolan man tillhör, familjärer osv. Variationen är oändliga dock vet jag inte om de är lika effektiva, det som ofta fattas är representationer av andevärlden och den övre gudavärlden om man inte kallar ande för det högre ändamålet.

Inom shamanismen använder man de fyra riktningarna, utan representationer eller änglaväsen, samt underjorden och övervärlden/himmelriket. Dessa sex riktningarna tillsammans skapar axis mundi.

Häxa kastar en Cirkel av John William Waterhouse

Att öppna kanalen till livsträdet – Axis mundi

Platsen i cirkeln efter utförda ritualmoment tillhörande din tradition är nu ren, vaktad och helgad sitt syfte. Nu är det dags att öppna porten. Det är det nästkommande steget- om du inte har kallat alla sex riktningarna redan. 

För att göra det finns olika tekniker, du kan bjuda in en Gud/Gudinna som har kraft att utföra detta moment Hecate till exempel, eller visualisera/meditera på världsträdet - eller vad din traditon lär om kosmos sammansättning. Det är relevant att nämna att man måste veta vilken port man vill/skall öppnas, t ex har du utfört en cirkel med 5 riktningar, skulle andevärlden skapa axis mundi. Har du utfört en cirkel med 4 riktnigar men inte vill beblanda dig med andevärlden utan bara samtala med gudaväsen ber du om tillträde till gudavärlden i himlen. Men axis mundi är en världsaxel, som ett centrum i cosmos för att nå det krävs alla riktningarna.

Din Cirken är din heliga plats för att nå axi mundi – världsaxeln i cosmos, världspelaren

Cirkeln är och blir en portal, en koncentrerad plats där världarna möts och du kan dra i slöjan. Det är platsen där du kan kontakta (bjuda in) gudonliga väsen eller bortgångna och nå alla andra existensdemensioner därimellan för att inhämta kunskar, kraft, energi eller be om ett ändamål. 

Jag tror att detta är anledningen till att man uppmanas att kasta en cirkel vid spådom, pendelarbete, djup meditation, hypnos och liknande. Så att man har en möjlighet att begränsa och avgränsa samt återkalla möjlig kontakt. Det blir mer kontrollerat på detta vis och det är fridfullt att praktisera på en helig plats.

Cirkeln är en plats där världarna möts och där du vanligtvis befinner sig i mitten av platsen. Ditt beskydd är de väktare du har kallat in, reningen och välsignelsen samt möjliga personliga attribut av beskydd på dig.

 Är det så att du istället är orolig för onda entiteter ska du inte ha dom vandrande utanför cirkeln i lägenheten (om du är hemma vill säga) och grejen är att en cirkel fungerar felaktigt om de kom utanför utan att du specifikt manade dom dit. Det är dock ett annat problem.

Väsen av tveksam karaktär kan komma igenom, speciellt om man är väldigt ospecifisik i sina önskemål och bara ropar hej vilt ”är det någon där?” Och ja, det finns trixters som lurar och sätter sig som en parasit på din aura. Tanken är dock förtfarande att skapelsemomenten av cirkeln ska beskydda dig och du kan förvisa väsendet ur cirkeln till den platsen den kom ifrån.

När du har utfört det som ändamålet var är det nu dags att tacka för sig och stänga porten, återkalla de du har bjudit in. Tacka dina möjliga väktare och ta bort cirkeln linjen. Kort och gott så upplöser du cirkeln baklänges mot hur du skapade den.

Finns det cirkel arbeten där man själv inte befinner sig i cirkeln?

Det finns fler sätt att använda cirkeln, när man arbetar med demoner, förbannelser och annat man inte vill ta i eller ha nära sig. Då skapar man en cirkel och manar/kallar in demonen i den när man själv befinner sig utanför. Detta är vanligt i tex Cermoniell magi och Högmagi.

Personligen använder jag cirkeln endast vid speciella tillfällen och då arbetar jag med de fem elementen, samt nedre i specifika fall, pentagrammet och element representationer.

Många olika traditioner har olika sätt att helga en plats och att kasta en cirkel är inte alls nödvändigt, men ganska användbart.

Du kan hitta en bra metod i Mastering Witchcraft av Paul Huson som finns i menyn till höger.

//Häxhem

PS: jag orkade inte skriva mycket mer än vad jag gjorde tidigare, det finns så oändligt mycket information om detta att jag skulle istället uppmana er att se djupare på de olika traditionerna ni praktiserar. Om ni inte redan har superkoll på det ni gör såklart =)

Fullmåneritual till Hecate/Hekate

En droppe blod ger ett starkt offer, varken mer eller mindre.

I År den 5-6 maj är det än en gång The Rite Of Her Sacred Fires Fullmåneritual till Hecate.

Hecate Korsvägarnas Gudinna. Hon som vandrar mellan världarna är äldre än många kanske tror. Nuförtiden har hon förminskats, en gång var hon den som stog högst i rang bla i det som nu är Turkiet, före den grekiska mytologin, i vilken Hecate fanns redan före Zues – han lät henne endast behålla det som redan var hennes.

Och med tiden förminskades hon som gudom fast hon ändå var populärt tillbedd i stora delar av världen, hennes områden blev mer småskaliga/värdsliga än förut i och med nertrillandet från ragnstegen och när den kristna kyrkan fick ett fästa runt om i världen blev hon mörkförklarad/demoniserad.

(källa: Gods, Godesses and Mythology, Volym 11, sida 617, C. Scott Littleton)

Precis som Hel, Freja, Diana och Ahradia anses Hecate var häxkonstens gudinna, inte konstigt då hon kan vandra överallt särskilt i gränslandet mellan den fysiska världen människan bebor och avgränsen till de andra världarna. Hecate hjälper till med den själsliga övergången (födsel och död), förstärker siargåvor, öppnar alla dörar och vägar och tillbes/offras till vid korsvägar!  På senare tiden är hon även i sig själv treenigheten, jungfrun, modern och haggan. Därför har hon blivit en populär Gudinna i de Wiccanska  traditionerna. Fast mer fluffig såklart, det finns faktiskt vissa risker med att be henne öppna dödsriket, och jag kan bara gissa att vissa själar är mindre angenäma att stöta på.

Dessutom tror jag att gudaväsen har egna personligheter och kan arbeta utanför deras populära tilldelningsområden, vilket borde betyda en personlighet snarare än ett mekaniskt väsen ”som råder över vatten” eller ”hjälper med skörden”. Kanske är deras arbetsområden en ragnfråga, skapelse makt, överenskommelse sinsemellam gudaväsen eller bara en reflektion i vad deras personlighet mest lutar åt. Och i en personlighet ryms alla färger ljusa som mörka.

Hecate kan skänka syner, profetior och klardrömmar, förstärna de synka gåvor du besitter och om du vill och kallar på henne så öppnar hon dörrarna till de andra världarna och stänger dom när du har återvänt . Hon är nyckelbäraren, vägledaren med faklor, ingen värld är hennes men hon besitter kraften att gå och färdas som hon vill egenom alla.

Hecate, Hecate, Hecate – Djur förknippade med Hekate/Hecate

Associationer till Hecate:

Djur: Uggla, hund, häst, grova, orm, åsna

Färg: Svart som den månlösa natten.

Månfas: Mörkmåne

Attribut: Nycklar, kittel, faklor, korsvägar, kvast

Träd: Svart poppel, idegran

Frukt: Granatäpple

Växter: Vitlök, lavendel, alruna

Hon tillbes på natten som endast belyses av eld, vid trevägar-korsvägar.

När jag utförde ritualen förra året kändes det positivt och frigörande, det enda jag ångrar är att jag måste vara inomhus i år igen och att produkterna jag har beställt av The witch of forest grove inte är här en. I år blir det en fullmåne meditation före och spådom efteråt.

Här kan du läsa Hecates fullmåne ritual på svenska och här kan du läsa om månens gudar och gudinnor

 

Att drömvandra är ungefär lika enkelt som att navigera full genom dimma.

En personlig upplevelse

I en klar men mörk dröm för några månader sedan var jag i ett trångt och pressat läge och eftersom jag varken har en guide jag kan kommunicera ordentligt med eller en familjär med mig som vägvisare eller beskyddare, samt det faktum att jag inte har lärt mig att vara fullt medveten i drömmarna och vandra dessa stigar kom jag endast på att kalla på henne. Hecate skrek jag ursinnig och trängd. Nästa sekund låg jag i sängen vaken.

Dröm världen är inte enkel, snarare snårig, ofokuserad och lurig speciellt då jag hamnar i en dröm som försöker skänka mig kunskap eller visa en framtida händelse. Visst slår det alltid in oftast inte på de sätt jag har tolkat det på. Inte för att jag tolkar om det hur jag vill så det passar i verklighetsutvecklingen utan för att jag inte har lärt mig att vara observant och skilja på mina kännslomässiga personliga referenser och det jag ser.

Om jag ska återkomma till familjärer, dessa andar som beskyddar, vägleder, varnar och tröstar. Det verkar finnas en hel del delade meningar om dom. Vissa menar på att det endast är levande djur som lever hos en eller visar sig mycket för en. Andra menar att det är astrala varelser, ande själar och vissa propsar på att man endast kan skapa en som en spiritus, fjärde menar alla alla formerna finns

Jag vet inte hur det ligger till egentligen, vem som predikar den absoluta sanningen eller om alla formerna är lika ”bra”. Men jag mötte en hund i en av mina drömmar före det att jag mötte henne i verkligheten och hon betedde sig precis som en familjär beskrivs, efter det levde vi tillsammans i flera år, det var min förra sambos hund som jag mötte i drömmar före sambon.

Nu är hon borta och jag är i val och kval om jag ska försöka kontakta henne, fö henne med energi och knyta bandet. I första hand vill jag inte störa henne om hon har det bra. I andra hand är det en riktig förpliktelse som jag måste respektera, hedra och absolut inte försumma.

Jag ska tänka på det närmare, jag spår i kaffe ganska ofta och har sett henne där flera gånger som en ljus ljus skepnad som för mig betyder ande, så om hon irrar omkring kraftlös och svältande på omtanke känns det inte heller bra.

 

Nu ska jag ut och plocka makrosrötter till Thèt jag tänkte göra ikväll //HÄXHEM

Anamchara – En keltisk vänskapsritual

Anamchara (uttalas: anh-im-kar-uh)  ritualen är en uråldrig keltisk cermoni som stärker och tillkännager ert vänskapsband. Den skall inte göras lättvinnigt utan är konstruerad att vara livet ut och längre. Inte heller är redskapen i fokus utan kärleken ni delar i vänskapen. Man bör välja sina själsfränder noga och vara rädd om sina vänner.

Du behöver:

Tre ljus och tre ljustakar -  de representerar er och er förening. Färgerna bör ha ett gemensamt tema, har en valt ett blått och du ett rosa kan ett violett vara passande som föreningsljuset.

Tre skålar - bägare eller glas. Ett stort och två mindre.

Dryck - efter egen smak och tycke

En gåva till din vän - det kan vara ett smycke, en kristall eller annan passande gåva ni har  gemensamt. Gåvan bör du dölja för din vän före ritualens slutfas och lägga i en bit silkes tyg, så den inte absorberar annan enegi.

En altarduk - kan också vara annat tyg du använder i ritualer eller en liten matta.

Samla alla era föremål för ritualen och era gåvor . Placera dem mellan dig och din själsfrände och fyll de små skålarna med drycken ni har valt. Rita upp en magisk och imaginär cirkel om er medan ni står upp båda två. Det representerar ert odelade deltagande. Sätt er ner i cirkeln vända mot varandra.

Drick ur era små skålar och räck dom sedan till varandra för att dricka ur varandras skålar med. Häll sedan över drycken från de små skålarna i den stora skålen och säg:

”Jag är din vän,

jag är din lärare,

 jag är din elev,

jag är din beskyddare,

jag är din lindring,

jag är din sköld,

jag är din dotter, din syster, din mor”.

Sedan dricker ni båda av föreningsskålen.

Nu tänder ni varsitt ljus som representerar er och tänder föreningsljusset gemensamt med era ljus och säg:

”Med denna ritual knyts jag till dig som din själsfrände – din anamchara.

Vår inre låga lysa klarare och brinna kraftigare tillsammans än var för sig.

All min visdom och alla mina hemligheter delar jag med dig för resten av mitt liv, tills vi möts igen i nästa liv.

Så skall det vara”.

Ge nu varandra de gåvor ni har förberätt för att försegla ritualen. Nu kan ni ta bort alla andra föremål så endast föreningsljuset står mellan er. Tänk på vad denna ritual betyder för er en stund.

När ni känner er färdiga går ni ut och häller ut drycken i föreningsskålen ute i jorden. Som en gåva till moder jord.

 

Skillnaden mellan besvärjelser och ritualer

Besvärjelser och ritualer är ett återkommande ämne i en häxas liv. Men vad är då skillnaden dem emellan?

En ritual är en cermoni eller någonting man gör återkommande i en specifik ordning på en specifik tidpunkt/i samband med en specifik händelse. Det finns många slags ritualer inom alla religioner; vigsel, dop, konfirmation  är så kallade religiösa cermonier. En häxas ritualer bör vara heliga för henne, de är en hyllning till magin, naturen och allt en häxa tror på. Du bör ta ritualerna på allvar och inse magin i att vissa ritualer är flera hundra år gamla utförda av åtskilliga före dig.

 

En besvärjelse/formel är att med ett speciellt recept på olika saker kombinerat med ord manupilera energi. När du utför en besvärjelse har du magiska redskap som skall hjälpa dig samla energi/magi och utföra din önskan. Även du är ett sådant redskap som sammanställer de magiska föremålen och med hjälp av ord/visualisering utför besvärjelsen.

Det var lite kort om skillnaden, läs gärna fler texter i kategorin ”Magi i praktiken”.