Maskros – Magisk Medicinsk och Gratis

Maskros, denna fina solskensblomma finns att finna överrallt såhär års. Detta ogräs är även högst användbart både medicinskt och magiskt.

Jag har sysselsatt mig med att gräva fram dessa växter, torka rötterna för ett The som ska vara bra vid hjälp att förstärka dom synska gåvorna och för kontakt med andevärlden. Man kan göra The på roten enbart eller blanda mald rot i kok kaffe för spådom. För att kontakta de högre världarna används blommorna.  logik; roten=som nedan, blommor=som ovan.

Maskrossaft:

Ca 1 liter färska maskrosblommor utan stjälk.

3 liter vatten

1 apelsin, 1 lime, 1 citron

Ca 5dl socker

1 msk vaniljsocker

Gör såhär: Koka upp blommor och vatten i en kastrull. Tällsätt skivade citrusfrukter, socker och vaniljsocker. Lår koka på låg medelvärme i ca 20-30 minuter. Sila genom en duk eller massa kaffefilter i en vanlig pastasil och njut av varm eller med is en sammardag.

Efter att ha grävt fram rötterna skrubbade jag dom rena med en svamp, hackade i ca ½ cm stora bitar och rostade i ugn i 120 grader i två timmar.

Nu har jag torkad maskrosrot förvarad i skafferiet och maskrosvin som jäser på köksbänken jag kommer kanske att göra en till sats med ett recept som innehåller mer dosering av blommor, dock vill jag inte att det blir för drivande. Jag använde detta recept nu till vinet.

Man kan också koka ett The på hela maskrosväxten, blad, rot och stjälk, gör så stark du vill, föslagsvis 1/3- del växt i 1 Liter vatten. Det blir dock lite beskt men fungerar bra som utrensande kur i en vecka eller så, drick några gånger om dagen varm eller kall.

Vissa källor pekar på att maskrosen är helgad Hecate och kan användas som offer, rökelse eller dryck vid en ritual tillägnad henne. För att offra till Hecate gräv en grop vid en korsväg, häll sedan lite av drycken i gropen och täck åter med jord. Gå sedan därifrån utan att se dig om.

Utöver allt detta är blomman bra för att rensa ut slagg ur blodet, lever och gallblåsan men tänk på att den är laxerande och urindrivande. Vissa källor menar på att maskros även främjar skelett tillväxten detta är dock konstigt med tanke på att den inte inehåller ämnen som direkt påverkar skelettet. Men eftersom den är utrensande för slagg och toxiner i blod, lever och galla kan det påverka att kalcium upptaget förbättras i kroppen vilket i sin tur fraämjar skelett tillväxten.

Summa summarum Maskros är ett högt användbart ogräs. Själv tänkte jag prova olika recept på maskrosrot – kungfackla – gråbo, spännande…

 Ut och skit ner naglarna med er =)

Nästa projekt blir hostmedicin av granskott.

Fullmåneritual till Hecate/Hekate

En droppe blod ger ett starkt offer, varken mer eller mindre.

I År den 5-6 maj är det än en gång The Rite Of Her Sacred Fires Fullmåneritual till Hecate.

Hecate Korsvägarnas Gudinna. Hon som vandrar mellan världarna är äldre än många kanske tror. Nuförtiden har hon förminskats, en gång var hon den som stog högst i rang bla i det som nu är Turkiet, före den grekiska mytologin, i vilken Hecate fanns redan före Zues – han lät henne endast behålla det som redan var hennes.

Och med tiden förminskades hon som gudom fast hon ändå var populärt tillbedd i stora delar av världen, hennes områden blev mer småskaliga/värdsliga än förut i och med nertrillandet från ragnstegen och när den kristna kyrkan fick ett fästa runt om i världen blev hon mörkförklarad/demoniserad.

(källa: Gods, Godesses and Mythology, Volym 11, sida 617, C. Scott Littleton)

Precis som Hel, Freja, Diana och Ahradia anses Hecate var häxkonstens gudinna, inte konstigt då hon kan vandra överallt särskilt i gränslandet mellan den fysiska världen människan bebor och avgränsen till de andra världarna. Hecate hjälper till med den själsliga övergången (födsel och död), förstärker siargåvor, öppnar alla dörar och vägar och tillbes/offras till vid korsvägar!  På senare tiden är hon även i sig själv treenigheten, jungfrun, modern och haggan. Därför har hon blivit en populär Gudinna i de Wiccanska  traditionerna. Fast mer fluffig såklart, det finns faktiskt vissa risker med att be henne öppna dödsriket, och jag kan bara gissa att vissa själar är mindre angenäma att stöta på.

Dessutom tror jag att gudaväsen har egna personligheter och kan arbeta utanför deras populära tilldelningsområden, vilket borde betyda en personlighet snarare än ett mekaniskt väsen ”som råder över vatten” eller ”hjälper med skörden”. Kanske är deras arbetsområden en ragnfråga, skapelse makt, överenskommelse sinsemellam gudaväsen eller bara en reflektion i vad deras personlighet mest lutar åt. Och i en personlighet ryms alla färger ljusa som mörka.

Hecate kan skänka syner, profetior och klardrömmar, förstärna de synka gåvor du besitter och om du vill och kallar på henne så öppnar hon dörrarna till de andra världarna och stänger dom när du har återvänt . Hon är nyckelbäraren, vägledaren med faklor, ingen värld är hennes men hon besitter kraften att gå och färdas som hon vill egenom alla.

Hecate, Hecate, Hecate – Djur förknippade med Hekate/Hecate

Associationer till Hecate:

Djur: Uggla, hund, häst, grova, orm, åsna

Färg: Svart som den månlösa natten.

Månfas: Mörkmåne

Attribut: Nycklar, kittel, faklor, korsvägar, kvast

Träd: Svart poppel, idegran

Frukt: Granatäpple

Växter: Vitlök, lavendel, alruna

Hon tillbes på natten som endast belyses av eld, vid trevägar-korsvägar.

När jag utförde ritualen förra året kändes det positivt och frigörande, det enda jag ångrar är att jag måste vara inomhus i år igen och att produkterna jag har beställt av The witch of forest grove inte är här en. I år blir det en fullmåne meditation före och spådom efteråt.

Här kan du läsa Hecates fullmåne ritual på svenska och här kan du läsa om månens gudar och gudinnor

 

Att drömvandra är ungefär lika enkelt som att navigera full genom dimma.

En personlig upplevelse

I en klar men mörk dröm för några månader sedan var jag i ett trångt och pressat läge och eftersom jag varken har en guide jag kan kommunicera ordentligt med eller en familjär med mig som vägvisare eller beskyddare, samt det faktum att jag inte har lärt mig att vara fullt medveten i drömmarna och vandra dessa stigar kom jag endast på att kalla på henne. Hecate skrek jag ursinnig och trängd. Nästa sekund låg jag i sängen vaken.

Dröm världen är inte enkel, snarare snårig, ofokuserad och lurig speciellt då jag hamnar i en dröm som försöker skänka mig kunskap eller visa en framtida händelse. Visst slår det alltid in oftast inte på de sätt jag har tolkat det på. Inte för att jag tolkar om det hur jag vill så det passar i verklighetsutvecklingen utan för att jag inte har lärt mig att vara observant och skilja på mina kännslomässiga personliga referenser och det jag ser.

Om jag ska återkomma till familjärer, dessa andar som beskyddar, vägleder, varnar och tröstar. Det verkar finnas en hel del delade meningar om dom. Vissa menar på att det endast är levande djur som lever hos en eller visar sig mycket för en. Andra menar att det är astrala varelser, ande själar och vissa propsar på att man endast kan skapa en som en spiritus, fjärde menar alla alla formerna finns

Jag vet inte hur det ligger till egentligen, vem som predikar den absoluta sanningen eller om alla formerna är lika ”bra”. Men jag mötte en hund i en av mina drömmar före det att jag mötte henne i verkligheten och hon betedde sig precis som en familjär beskrivs, efter det levde vi tillsammans i flera år, det var min förra sambos hund som jag mötte i drömmar före sambon.

Nu är hon borta och jag är i val och kval om jag ska försöka kontakta henne, fö henne med energi och knyta bandet. I första hand vill jag inte störa henne om hon har det bra. I andra hand är det en riktig förpliktelse som jag måste respektera, hedra och absolut inte försumma.

Jag ska tänka på det närmare, jag spår i kaffe ganska ofta och har sett henne där flera gånger som en ljus ljus skepnad som för mig betyder ande, så om hon irrar omkring kraftlös och svältande på omtanke känns det inte heller bra.

 

Nu ska jag ut och plocka makrosrötter till Thèt jag tänkte göra ikväll //HÄXHEM

Häx sten, Älv sten, Helig sten – The Pagan Blog Project

Artikeln är inspirerad av rubriken: Holy stone, Hag stone i The Pagan Blog Project 2012

Häx sten, Helig sten, Dröm sten, Älv sten, Odins sten är alla dessa benämningar på en naturligt ihålig sten. Håligheten har skapats av att vattnet har nött i flera århundraden och dessa stenar är relativt vanliga att finna på havsstränder.

Stenarna anses ha blandade egenskaper. Det som är mest genomgående är beskydd mot onda väsen så som maran, onda ögat, sjukdomar, skade magi, osaliga eller onda andar och beskydd under sömnen. Och som en nyckel eller port till älvlandet/andevärlden – den eteriska och/eller astrala sfären.

Bönder i England, Irland, Italien och Frankrike hade en talisman av stenar hängande i ladugården med ladugårdsnyckeln på för att hålla maran borta som kunde rida djuren om natten och för att skydda mot bränder. Stenarna kunde även hängas om boskapens hals som skydd mot bjäran och om människans hals för att skydda mot onda ögat samt diverse sjukdomar. Man har funnit dessa stenar i forntida boninghus samt gravar vilket visar på att de har vart i bruk länge.

På medeltiden användes de även som skydd mot häxor och trolldom, lite ironisk eftersom det är en talisman förknippad med det kyrkan anser vara häxeri.

Maran på besök / Fuseli 1796

Bland bönder och kelter var det vanligt att använda stenarna som skyddande talisman upphängd över sänggaveln för att hålla maran och andra onda väsen och andar borta under sömnen. Detta främst ovanför barnens sängar så de skulle slippa mardrömmar (marans drömmar) men även vuxnas.

Man kan även hänga den runtom i huset för beskydd och mot bränder t ex vid ytterdörren.

För att göra en skyddande talisman till för att hängas över sängen knyt ihop önskad mängd stenar med rött yllegarn. Knyt helst så man kan se ihåligheten i stenen från sidan.

För att göra en beskyddande talisman vid ytterdörren gör som ovan fast häng en nyckel som tidigare har gått till byggnaden i slutet.

I båda fallen bör en intention väckas eller ingjutas i talismanen.

 

”I have found a holy stone upon the ground;

O fate! I thank Thee for this happy find.”

Källa:  Aradia, the gospel of the witches.

Stenarna sägs ge enklara tillgång till att resa i drömmar som en nyckel till andevärlden. Lägg den under huvudkudden eller håll i handen när du sover för en enklare resa. Såg man genom håligheten i stenen (helst vid skymning) kunde man se andevärlden/älvlandet, det ansågs att ihåligheten fungerar som en port till andevärlden. Vidare ansåg man att stenen kunde användas för att fjättra en älva för en tid i sin tjänst.

Stenen har även benämnts som en önskesten och höll man den i sin vänstra hand och knuggade den medan man ingjöt sin önskan i den skulle den gå i uppfyllelese.

”Turn away these fell diseases

Through the virtues of the blue stone;

In the mountain is a touch stone

Lucky stone of ancient story

With a hole bore through the centre

Through this poor these pains, and tortures will flee.”

(Blue stone syftar på Blå måne)

Vid sjukdomar skulle man gnugga stenen mot det sjuka området och fann man någonsin en tillräckligt stor sten med en ihålighet i som man kunde ta sig igenom skulle all sjukdom och smärta försvinna. Detta påminner mig om att dra personer genom ihåligheter i ett träd för att bli av med sjukt och ont.

 

Källor:

Craft of the Wise: A Practical Guide to Paganism and Witchcraft

Encyclopedia of Wicca and witchcraft

Crystal Healing – 2012 and Beyond: Discovering and Using Rocks

Horse in Magic and Myth

Sleep: the mysteries, the problems, and the solutions

Symbolic Mythology and Translation of a Lost and Forgotten Language

Det här med drömmar

Vissa menar att vi ibland vandrar på de astrala planen under sömnen där intryck och information kan vara lika svårtolkade som drömmarHej gott folk!Det är natt och jag kan inte sova, jag vaknade ur en dröm som lämnade mig klarvaken. Det händer ibland att jag drömmer saker som sedan visar sig slå in. Konstigt är det och ofta svårförståligt...men det händer att det visar sig stämma med en sån precision att jag inte kan förklara bort det. Och nu tänker väl ni att jag köper allt jag någonsin har hört talas om eller läst någonstans, ser meningar och förebud i dynga. Men inte, jag är ganska svårflörtad faktiskt och tror på människors agerande och verkan och konsekvens i första taget. Självklart utvecklas jag och lär mig nya saker varge dag, felar och fiser som alla andra dödliga men det händer att jag vet att det är viktigt, och att det på något sätt kommer att bli. Fastän det verkar ologiskt och osammanhängande. Och ibland är totalt oviktigt för mig att veta.Jag tar ett fiktivt exempel:Jag drömmer om att det står en rosa gris i vardagsrummet. Det låter ju som en humorisktiskt fantasifull dröm, eller hur? Men jag har den där "känslan" och några dagar senare får jag en rosa uppblåsbar studsgris i present till barnen som står i vardagsrummet. Det som var konstigt,ologiskt och osammanhängande visade sig vara motsatsen. Och högst verkligt.När vi sover bearbetar och sorterar vår hjärna dagen interyck, tankar och känslor. Vi tänker i bilder och därför kan bildsymboliken som kan variera från universiell till personliga vara otroligt svårbegriplig till klar.

 

Och såhär kan det hålla på, jag får ingen ordning på det. Det har även skiftningar, det har hänt att en ande som var anhörig till en vän tog kontakt via en dröm för att den anhöriga då tyckte vi skulle bli ett gott parti. Det blev som anden sa, men ett parti blev det inte =)

En gång gick jag in i ett slags möte några kvinnor hade, vissa har ju drömmöten och där hamnade jag, det verkade privat och jag kom dit med hjälp av en man som jag ibland möter i mina drömmar, men ej har träffat i verkligheten. Näja en kvinna i midjelångt rakt korpsvart hår bjöd mig på kakor, en annan hade eldrött hår (hennafärgat?) och mer minns jag inte.

Ibland blandas drömmarna, jag går från vanlig sortera-tankar-och-intryck-genom-bildsymbolik dröm till dom som inte verkar vara det. Jag kan ibland känna skillnaden på dom men det är ändå svårt att hålla isär och ibland tolkar jag bara helt fel. Blanda detta med slumpmässiga föraningar (läs föraningar inte deja vu) så får man en härlig sörja. Jag önskar det fanns en instruktionsmanual till allt detta, att den var idiotsäker och lätt att förstå! Klart att vissa mönster förekommer, t ex så är det tätare på vinterhalvåret, kanske för att det finns ett annat lugn i luften.

Det finns teorier om att man ställer om sig i en anna frekvens under sömen och då blir kännslig för andra intryck

Nu låter det som att jag är lite självgod, har sanndrömmar och föraningar titt som tätt, men så är det inte riktigt. Det går i perioder, och ibland är det glest i flera år. Jag blir bara tokig på det, för det lämnar ett sådant intryck att jag inte kan glömma bort det. Och det är skönt att skriva av sig det. Ett tag undrade jag om jag är medial, men det är jag ganska säker på att jag inte är. För just kommunikationen fattas.

Och nu ska ni få höra någonting riktigt konstigt. När jag har umgåtts med någon ett tag och fått som ett slags band till den personen kan jag på kvällen innan jag somnar höra personen i mitt huvud. Om den pratar i telefon, lyssnar på radion, eller pratar med någon annan. Jag trodde att jag hörde röst-inspelningen som ett slags återupprepande av dagens intryck strax före sömnen. Men när jag kunde höra ett radioprogram på ett  språk jag inte behärskar så väl föll den teorin platt. Det förekommer också sällan och med få personer, men det har hänt. Och även det på ett sätt jag inte kan förklara bort, utan får acceptera.

Så kort och gott, jag drömmer konstiga svårtydade drömmar som ibland slår in, kan känna på mig saker, kan ställa in mig på andra människor så jag hör dom när jag slappnar av, översköljv av känslor, har föraningar av vissa till synes helt betydelselösa situationer. Jag måste vara så knäpp som man kan bli.

Och det låter fruktansvärt knäppt nu när det står svart på vitt, jag bjuder på den och lite lättare om hjärtat går jag och lägger mig nu =)

Sweet Dreams

Theosofisk lära om Astralplanet

Ganska intressant lära må jag säga. Den överenstämmer inte helt med min världsbild med ändå otroligt intressant att dyka ner i. Jag har än en gång försökt mig på astralresor, och trots att jag är så nära bra resultat så vågar jag inte löpa linan ut, Det är det här bruset och när tyngdlösheten slår till som jag blir skiträdd och drar mig tillbaka. Kanske är jag bara lite nervös för vad jag ska finna? Så jag tänkte försöka se det hela ur en annan synvinkel och stötte på ” The astral plane and It`s scenery, inhabitants and phenomena av Charles Webster Leadbeater” som utgår från den Theosofiska läran.The Theosophical Society, kan du hitta Theosofiska böcker  på Engelska, Ryska och Spanska att ladda ner.

I Wikipedia står det såhär om Theosofi: ”Den moderna versionen är en religiös lära, som uppfanns av Helena P. Blavatsky och Henry Steel Olcott år 1875. Inspirationen kom till stor del från spiritismen som vid denna tid var relativt utbredd.

Denna teosofi är en esoterisk lära, som anser sig ge sina följeslagare djupare insikt i andlighetens natur. Bland annat gör den åtskilliga pseudovetenskapliga påståenden om astralkroppar och liknande fenomen. Teosofi är ofta en ingrediens i New Age-liknande trossystem och annan nyandlighet.” Läs hela versionen här.

Mycket av det jag läste kunde jag redan konstatera att jag tror på, tex uppdelning av de strala planen, med nivå 7, vårt eget personliga helvete som inte är en dom av någon annan utan bestäms av det vi bär i själen, lite märkligt men jag har minnen av den platsen. Någon gång i någon tid har jag vart där, och kunde verkligen instämma med det påståendet. Och det är även där de lägre entiter har sin hemvist, det vi kallar demoner, otäcka andar och (helvetes)bestar. Plan sju står för sig och är den som har närmast anknytning till vår fysiska verklighet dock kan man ha åtkomst till alla astralplan, vidare delas 1,2 och 3 i en egen likaså 4,5 och 6 . Planen skall inte ses som en bokhylla utan mer som medvetande tillstånd som överlappar och går igenom varandra även om dom beskrivs ha olika utseenden.

Nog är "jaget" mer mångfacetterat än det vi skulle kategorisera som ljus och mörker och själen mer komplex än så

 Det som jag däremot inte kunde ta till mig kriterierna av att hamna på de lägsta planet. T ex beskrivs det som att sensualitet är en av anledningarna. Jag kan inte tro att någonting så instinktivt som vi har som drift skall förträngas och arbetas bort, nej den köper jag inte. Vidare har jag svårt att förstå det svart-vita tänkandet som verkar vara en grundsten. Att den fromma, sympatiska, osjälviska personen som helt dedikerar sitt liv till medmänskliga och ”goda” tankar och handlingar, som slåss mot de köttsliga lustarna får ett hopp i utvecklingsstegen. Själva utvecklingen av jaget anser jag mer komplicerad än så, men självklart vissa groteskare energier bör attrahera själar kapabla till de handlingar som speglar det, detta inkluderar även både högre och lägre väsen. 

Och människans evelution från atom till mänskligheten som mer eller mindre ses som en engen djurisk evolution känns också främmande.

Sen har vi änglaväsen (det vi idag kallar änglaväsen) som alltid har slagit mig som respekt ingivande, ståtliga och vackra med kanske inte alls humana i vår mening. Jag har i mitt sinne svårt att tro att en annan ras (för jag tror att deras utveckling har mer kategoriserat dom till en egen ras, även om en människa kan nå den utvecklingen) som denna kan känna sympati med människans alla ”jag vill, jag mår dåligt” osv. Utom jag tror att dessa upphöjda väsen ser det ur en annan synvinkel.

”Högre” väsen och natur andar, även de kan fritt ta sig igenom alla dessa astralplan och tillbes som gudar/gudinnor av människan beroende på tid och plats. Även där stämmer det övverens med min tro och den Theosofiska läran erkänner till en del elementar andar och det man kan kalla tron på de fem elementan, luft, eld,vatten, jord och ande.

Jagets spirituella evolution består av olika faser manifisterade som kroppar och den moraliska och etiska trosuppfattningen leds av karmalagen

Och sist men inte minst det högre jaget och den eteriska och astrala kroppen vi alla enligt den Theosofiska läran har, här följer ett utdrag:

”Enligt Theosofernas teorier - som har hämtats ur olika österlänska läror och särskilt den tibetanska traditionen - har var och en av oss flera ”kroppar” vid sidan av den fysiska. Den eteriska kroppen eller ”dubbelgångaren”, är en utsträckning av den fysiska kroppen i kontakt med de andra högre kropparna. När man dör lämnar den eteriska kroppen den fysiska och löses slutligen upp. Bortom den etriska kroppen finns astralkroppen som är ett säte för sinnena och begären. Astralkroppen kan lämna den fysiska kroppen. Eftersom den innehåller både medvetande och sinnesförnimmelser kan den iaktta den fysiska kroppen utifrån och se, höra och förstå allt som händer i dess omgivning. Den kan färdas över långa avstånd i astralvärlden, både i sömnen och med medveten vilja och det är detta man menar när man talar om Astralprojection. Astralkroppen sägs sitta ihop med den fysiska genom en silverfärgad tråd genom naveln eller bakhuvudet, det är den eteriska kroppen som förbinder den astrala kroppen med den fysiska. När man dör brister denna förbindelse och de högre kropparna blir fria att vandra vidare till astralvärlden och vidare förbi”.

(Källa: Tro och vetande om livet och döden av Carol Neiman & Emily Goldman, sid 200)

Enligt  The astral plane and It`s scenery, inhabitants and phenomena av Charles Webster Leadbeater, vandra vi efter döden genom alla nivåer av astralplan, men de som besitter själslig grymhet och har en attraktion till verkligheten i nivå sju (t ex) är medvetna genom deras vistelse där, tills det ”jaget” har skalats av och själen kan vandra vidare till nästa plan. De som är högre i evolutionen attracheras av de högre astralplanen och deras vistelse i de lägre är korta och de slumrar igenom dom, omedvetna.

Nu ska dyka djupare i den Theosofiska läran…så har jag även ”Control of the astral body av Aleister Crowley kvar att läsa”.

.

En ”dröm” efter en hypnos

Den handlar om en gång när jag utförde tidigare liv hypnos även kallat regressionshypnos på en familjemedlem. Det är också en uppmaning att ta hypnos på allvar och en berättelse om min bieffekt.

 

Jag var och hälsade på min mamma på en annan ort än där jag bodde nu. Jag var i mitt barndomshem och mamma bad mig att utföra en regressionshypnos på henne då hon tyckte ämnet var intressant.

Jag hade gjort det själv och på andra flera gånger förut med varierande resultat, dock fler lyckade. Även om jag absolut inte skulle kalla mig professionell inom ämnet så har jag stor respekt för hypnos och leker så att säga inte med elden.

 

Så vi tände lite ljus och rökelser, la fram ett glas vatten till mig och ordnade det bekvämt för oss.     

 

Jag började med en avslappningsövning för att sedan övergå till hypnosen, jag guidade och när vi var nära slutet (vägen tillbaka) kom min syster hem. Jag skulle precis börja guida tillbaka till kroppen delen, och det gjorde jag. Bara det att mitt fokus flyttades annanstans, nämligen till min syster ute i hallen. För den som är hypnotiserad gör det lite skillnad hur mycket jag lever mig in, de är så djupt avslappnade att de vid det stadiet lyssnar och gör ändå. Så mamma kom till tillbaka som brukligt och vi bestämde oss får att gå till sängs då klockan nästan var midnatt.

 

 

Jag la mig i bäddsoffan och försvann på en gång. I min dröm var det en solig eftermiddag och jag var på väg för ett sommar dopp. På vägen tillbaka från sjön, gick jag på en vacker stig i skogen och torkade mitt hår med en handduk. Stämningen var harmonisk och omgivningen vacker. jag kände mig nybadad och trygg.

Men då kom någon bakifrån och fångade in mig. Han förde ett tygstycke över mitt ansikte och hur mycket jag än sparkade höll han mig hårt. Allt blev svart.

 

Jag vaknade upp i en lägenhet, där jag var fången. Han som hade fört mig dit var där och även en mycket sjuk person liggande i en säng. Själva mannen hade inte tydliga ansiktsdrag, men han var oerhört skrämmande och jag minns att han saknade kroppsdelar, lemmar, och var vanställd.

Efter en tid gick han ut genom ytterdörren. Jag väntade en stund så att han verkligen var borta och försökte finna en väg ut. Men till min fasa insåg jag att lägenheten saknade dörrar. Han kunde komma och gå men inte jag.

Jag började känna på alla väggar för att finna en väg ut, gå igenom alla rummen (det var en två:a) i sovrummet fann jag den sjuka personen i sängen.

Atmosfären var så mörk och rutten, som en sjukdom och känslan av skräck och ångest levde där, precis som mannen.

 

I vardagsrummet hittade jag balkongen och ryckte ner gardinerna för att kunna klättra ner. Jag band ihop dom till ett rep och började klättra ( vi var på tredje våningen). Lättnaden var kort när jag kände det våta gräset mot mina bara fötter och jag upptäckte att det var natt nu. Skräckslagen inför att han skulle komma tillbaka för att inse att jag hade rymt började jag att springa. Men jag visste inte var jag var eller var jag skulle. Jag hade inget minne av vem jag var eller var jag hörde hemma.

 

Några hundra meter bort såg jag en fontän och med den kom ett minne tillbaka, denna plats kände jag igen. Jag har vart här förut, fyra gamla vänner kom emot mig (jag mindes dom också nu) de sa att jag var tvungen att springa för dom kommer, så vi gav oss iväg mot skogen.

 

En bit längre upp på vägen började jag minnas igen, och då en av min mammas gamla väninnor och att hon bodde bara några hus bort. Då såg jag honom igen, han var bara några meter bakom mig och hade två andra med sig. Jag började springa, och de följde efter. Jag var så fruktansvärt rädd att de skulle fånga in mig igen och ta mig till platsen utan dörrar. När jag kom in på gården där mammas vän bodde kom jag ihåg. Jag såg upp på en av balkongerna och fick se min mamma vinka in mig. Jag sprang mot trappuppgången och då slog det mig. Att jag bodde här som barn, att jag hade barn, vad jag hette, min familj – jag mindes plötsligt vem jag var. Han stod nu framför mig, de andra två bakom redo att ta mig. Men jag behövde bara tänka mig tillbaka. Det hela gick blixtsnabbt, jag tänkte mig uppför trappan, genom ytterdörren, såg min kropp ligga i en konstig ställning i bäddsoffan och i samma stund var jag i min kropp och slog upp ögonen.

 

Jag var paralyser av skräck och det värkte i hela kroppen av den obekväma sovställningen. Men det var underbart att vara tillbaka, jag såg på klockan och hon var 02.35 jag hade vandrat runt där ute i över två timmar!

 

 

I efterhand läste jag att även den som hypnotiserar hamnar i lätt hypnos själv och att liknande bieffekter är vanliga. Det var alltså därför det blev så, för att jag tappade mitt fokus i slutändan och var kvar i hypnosen när jag gick och la mig. Min läxa har jag lärt mig, och inget liknande har hänt sen dess. Men jag har svårt at inte känna panik när jag är i ett djupt avslappnat tillstånd.

 

 

Min personliga tolkning är att det inte var en dröm eftersom jag så tydligt var medveten att jag har glömt vem jag är. Min teori är att det blev en okontrollerad astral resa där jag tappade bort mig/fördes till  en lägre sfär och råkade på en mindre trevlig entitet.

Läs om Astralplanen här

 

En andra hypotes är att jag hamnade i en hypnos utan vägledning och hade svårt att finna kroppen igen, alltså komma till medvetande.

Hur tolkar du det?

  

Denna berättelse finns även att läsa hon MissMagic, där kan du finna mer berättelser från andra.

  

 

 

 

Kram

 Häxhem