Häxflaska

En häxflaska är från början ett beskydd mot just häxor och deras trolldom. Häxflaskor har hittats daterade till medeltiden och brukar innehålla urin,hår, naglar från den drabbade och allehanda vassa föremål, så som rostiga spikar av järn, nålar men även bitar av garn. Det sägs att denna andefälla fångar allt ont som onda ögat, trolldom, sjukdomar, andar, mm och brukar begravas under eldstaden, under ingången till huset eller infarten till fastigheten.

 

En häxflaska används som beskydd mot allt möjligt ont som sänds ens väg. Andar och djävlar, skvaller, elakhet och djävulskap.

Ditt personliga spår i flaskan leder skiten dit istället för till dig, som en råttfälla, och det vassa, trassliga och brännande fångar och skadar det.

Det är även sympatisk magi, tanken är att ett band skapas när någon kastar skit och illvilja mot dig. Det personliga spåret i flaskan ger dina vassa attribut en tillgång till bandet. Och ibland kan det hända att skurken på andra sidan, låt oss säga får en spik under nageln.

Skräckhjälm – för att sätta skräck i fiender och för att stärka ens egen styrka. Det sägs att vikingar målade symbolen i pannan när de gick ut i strid.

En Lördag avtagande måna och nästan mörk, i skymning gick jag ut för att plocka nässla, jord från korsvägen och köpa ägg. Hemma väntade andra attribut, vassa, flytande, trassliga och helt enkelt avskyvärda.

I ljuset av ett brinnandeljus med rykande salvi på bordet målade jag skräckhjälmen med salt. Jag placerade min burk mitt på och la i alla ingredienser med en uppmaning om vad de ska göra.

 Efter väl valda ord var det gjort, förslutet och begravt.

Lev Väl =)

Häxhem

Folkminnen om oknytt, spökerier och andeväsen och mycket mer

På http://www.murberget.se/ kan man läsa ur folkminnesamlingen i Västernorrland. Jag publicerar ett axplock ur olika kategorier och jag mäste säga att det är Oerhört intressant. En riktig guldgruva! Och för den intresserade en riktigt informativ sådan, om man lyckas sålla lite.

Sidan är något svår navigerad, folkminnen finns under fliken ”upptäck”, men jag sparar några kategori sökningar och en översikt längt ner i inlägget, så är det enklare att klicka sig vidare på sidan.

 

”Mute sjörå”

Då vi var barn, brukade vi kasta en slant baköver vänstra axeln ut i vattnet, då vi metade. Vi skulle då få bättre lycka, trodde vi. Detta kallades att ”mute sjörå”. Vi hade lärt det av äldre personer.

1917,Gideå, Getingstabodum.

- Ja, se tomtar trodde de på, smederna. ………

- Ja, se tomtar trodde de på, smederna. Dom såg aldrig några, såvitt jag vet, men nog fanns dom.
- Dom brukade mata dom där, – kasta någon bit bakom hjulstocken. En gång var det en smeddräng, som höll på att lära sig spela fiol. Han satt en dag och åt i smedjan, som de andra, kastade han ett ben bakom hjulåsen, men det var alltför väl avgnagt. Då hördes en stämma säga:
Du gav mig ett ben, som assit var på.
Du skall kunna ställa men aldri dra på,
och pojken lärde sig heller aldrig att spela.

Nordiska museet. Frågelista. Bruksarbetare, bd 2, sidan 51. År 1936,Torp, Torphammars bruk.

”De osynliges” brud

Jag är född i Åsele, men mina föräldrar flyttade till Själevad då jag var bara åtta år gammal. Min mor berättade denna historia:
Det var i Anundsjö i en by, som jag nu inte minnes namnet på. I en av gårdarna där i byn hade de dottern i fäbodarna på sommaren. Så en kväll blev det en sådan oro på både hunden och hästen där i gården. Hunden sprang och skällde och grävde och syntes vilja ha husbonden med sig, och hästen stod i stallet och stampade och gnäggade. De förstod, att detta måtte betyda någonting, men vad det kunde vara, visste de ju inte. Då tog husbonden och satte sig upp på hästen, och strax gav sig hunden iväg åt fäbodarna till, och hästen höll efter.
I bodarna var det helg. Det hade kommit viterfolk dit, och de tog och klädde flickan till brud och pyntade ut henne med alle handa prydnader av guld och silver. De skulle just till att viga henne vid en av deras ynglingar, då flickans far fick höra hästskällan ute på vallen. Då blev hon förstås mycket glad, och så ropade hon till: ”Gud ske lov! Jag hör min faders hästklocka!” Samtidigt slog hon armarna i kors över bröstet. Nu försvann hela det osynliga sällskapet och de tog allt sitt med sig utom smyckena som flickan hade lagt armarna i kors över. Det hade de inte makt över. Sedan for de med flickan till prästgården. Ingen fick veta något riktigt besked av henne, vad prästen hade gjort med henne, men troligen hade han döpt om henne, ty flickan hade sagt att hon svarat på sin döpelse själv. De har nämligen trott, att det skulle vara förbigått någonting i döpelse formuläret för sådana, som vitra har sådan makt över, och då måtte de döpas om, om det skall bli bra igen.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:II_1916. Uppteckningsnr: 414. År 1916, Nätra, Nässjö

Av det där Lucifers släktet ……

Av det där Lucifers släktet har jag sett många. Sista gången var för tre år sedan. Anna, käringen här i gården, kom från fähuset en kväll och då såg jag alldeles tydligt, att hon hade en karl i sällskap. Han gick litet bakom henne men tätt intill. Men inte hade hon sett någon, inte såg jäntan, som samtidigt stod i fönstret, till någon heller. Det är inte alla, som får se sånt, men nog finnas de, men vi ha intet att göra med dem.

Ur Hammarsedtska arkivet: Övernaturliga väsen VI. Underjordiska väsen. År 1908, Borsjö, Näset.

Barn, som hon skulle ha haft

Det var en bonde från Gälven Själevad, som hette Kristoffer. Det är nog bra nog många år sedan han dog. Han var på sin tid en mycket duktig predikant. På en bön hörde jag honom tala om den här händelsen:
Det var en hustru som låg för döden och skickade bud på Kristoffer. Hon plågades så förfärligt, ty hon såg en mängd små barn omkring sig i sängen och de klämde så hårt att det gjorde så förfärligt ont. Hon talade så om för honom att hon gjort sig skyldig till den synden att förhindra att hon skulle bli med barn sedan hon fått ett par stycken. Nu trodde hon, att de där barnen som hon såg i en ”skepnad”, var dem, som hon SKULLE ha haft. Predikanten sade, att en sådan dödsbädd ville han icke mera komma till, och han förmanade oss att inte ställa det så olyckligt för oss.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:IV_1916-1917. Uppteckningsnr: 773.Arnäs, Brunsnyland

Ett par häxor

Nere i Dorotea var det två systrar, som var riktiga trollkäringar. En hette Gunilla och den andra Brita Stina. Gunilla dog året efter det jag gick och läste för prästen. De där två brukade gå på gravarna och ta mull, som de använde i sina trollsatser. En julmorgon, då kyrkväktaren skulle gå upp i tornet och ringa andra gången, mötte han dem i torntrappan. De blåste ut ljuset för honom, men han hann ändå se, vilka det var. Det påstås, att det än i dag skall synas märken efter att de skrapat klockorna. Somliga påstår, att de gnagt på klockorna, men det är väl inte möjligt.
Den där ”Jon bär´ s Gûnnel” var ”stygg” förfärligt. Gubben hennes låg sjuk länge, så att Gûnnel blev ”less” på att sköta honom. Då tog hon en dag och rent ut gav honom stryk i sängen, där han låg. Men då hon skulle till att dö själv, lärde det vara ”otröjsamt” (otrevligt, långsamt). Flickan som skötte henne, satt en dag och läste för henne ur bibeln. Då kom där in en ”gamm, stor, stygg okäns gråhunn” och ”låg åt” där vid sängen. Jäntan hutade till åt honom, men det brydde han sig inte om. Men så slog hon till honom med bibeln över nosen, och då måste han förstås gå ut. Då det gått om en stund, kom han in igen, och då var det inte möjligt att få ut honom. Han ställde sig med framfötterna på sängbalken och stod och gapade över gumman med tungan hängande ur munnen. Så stod han, ända tills gumman andades ut och var död. Då gick han ut och ingen såg mera till honom. – Det ”gatt fell” (måtte väl) vara n´ tytje” själv, som kom i den skepnaden och tog hennes själ.

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Uppteckningsnr: 890,År 1917,  Dorotea Ed, Båtas.

Svarta hunden

I Nore i Åsele var en gammal käring, som var en riktig ”fabelmora” och förfärligt ogudaktig. Då hon låg för döden, hade det varit mycket ”otröjsamt”. De försökte läsa ”gussol” för henne. Hon bad dem tiga med sånt, och då de inte lydde, vände hon sig mot väggen och härmade dem. På kvällarna och nätterna var där förfärligt så oknytt. Upprepade gånger hörde de en hund krafsa på dörren och ”gnister”* och vilja in. Då de öppnade var där ingen hund. Men till slut kom han allt in! Han var stor och svart och kröp strax under sängen, därifrån han aldrig kom fram. Det blev till slut ett sådant leverne med ”skrömta” där, att man måste ha dit prästen. Denne läste och bad och fick på det sättet fritt från andarna. Käringa kunde han dock ej ändra sinnet på, hon dog som hon hade det. En dotter till henne lever ännu och bor i Storsjö.

*Anm.
”Gnister” är det tiggande lätet hos hunden. Den stora svarta hunden, som nämnes i sådant sammanhang är alltid djävulen själv

Ur Länsmuseet Västernorrlands arkiv. Bok/Häfte:VIII_1917. Uppteckningsnr: 2899, Anundsjö, Solberg.

TREVLIG LÄSNING

Kategori översikt bl a trolldom, magiska medel, besvärjelser – http://www.murberget.se/upptack/katlista.aspx?snkod=2481

Andeväsendena, lucifer släktet, naturväsen mm - http://www.murberget.se/upptack/minneslista.aspx?rub1=VI

Sagor och Sägner – http://www.murberget.se/upptack/minneslista.aspx?rub1=VII

Preventiva åtgärder – http://www.murberget.se/upptack/minneslista.aspx?rub1=I&rub2=C&rub3=e

Döden och de döda, föredud om dödsfall, skrömt och spökerier - http://www.murberget.se/upptack/minneslista.aspx?rub1=I&rub2=E

Kärlek, trolldryck och hämnd – http://www.murberget.se/upptack/minneslista.aspx?rub1=I&rub2=B&rub3=c

Sjukdomar och deras botande, signerier – http://www.murberget.se/upptack/minneslista.aspx?rub1=I&rub2=D

Den omtalade Herrens Bön baklänges – Mastering Witchcraft av Paul Huson

Jag har läst Mastering Witchcraft tre gånger nu och kommer att göra det säkerligen fler gånger. Jag älskar att läsa och har alltid gjort men dessa böcker märker jag att jag måste läsa flera gånger med några månaders mellanrum för att få en bättre förståelse efter varge gång. Ibland är det så när texten som förmedlas måste till en del upplevas, gro och sätta sig.

Jag tänker på Initcierings riten till häxkonsten i boken. Eller O-döpningen/icke-döpningen kanske är det mest rätta namnet för man inviger sig egentligen inte till någonting eller något gudaväsen man tar bort de fysiska och psykologiska spår av den religionen man själv är indöpt (invigd) i. Det är alltså inget tal om att sälja sin själ till någon eller någonting, bara att befria sig från det man av eget val vill gå vidare ifrån.

Hela idèn är väl att chocka systemet, det undermedvetna och göra en mer mottaglig för andra influenser i universum förutom att ta bort dopet fysiskt och andligt. Jag antar att det finns andra metoder för detta än denna.

För det är ju så att de flesta av oss är indöpta i någon del av kristendomens alla grenar eller lever i ett kristet dominerat samhälle. Sålänge vi är fysiskt indöpta av en som utför guds vilja på jorden (läs präst, helst kallad) så tillhör vi den pantheonen, den tron. Och vi har växt upp i den, med den och dess syn på världen och andligheten.

Min upplevelse

Jag som tidigare har vart delaktig andligt i den kristna kyrkan som barn och ung tonåring, jag kunde formligen känna hur jag lämnade den sfären. Det var den bilden jag även oväntat såg, hur jag tog ett steg ut ur en lysande sfär. 

Det var en konstig känsla, en del glädje, en del rädsla och en del tomhet eller om jag ska kalla det sorgsenhet. Nu kanske det låter som att jag ångrar mitt beslut, men nej. Det gör jag inte jag blev mest förvånad över hur djupt det satt trots att jag har varit påväg bort från den kristna tron i ett dicennium.

Sorgsenheten kom antagligen av att stå utanför – för det kändes som ett tomrum där någonting annat bodde förut. Jag känner inte tomrummet nu – det jag känner är att jag tillhör ingenting, det är också en kännsla det – att stå utanför en pantheon. Rädslan var att ”nu hädar jag” – också det förvånande då jag trodde att jag hade lämnat den kristna trons syn på ondska bakom mig.

Med det kommer också en frihet och ett annats sätt att se på andlighet och religion. Jag misstänker att jag kommer att finna min tro igen, när det är dags och när min tro hittar mig. Och någonting säger mig att den inte kommer att ha ett smack med kristendomen att göra.

Så hur O-Döper du dig enligt Mastering Witchcraft? Peganer var ju trots allt sällan kristna, iallafall innan det blev tvång.

Det är enkelt, du läser Herrens bön baklänges en gång varge kväll i tre kvällar i rad. Jag sjöng framför ett levande ljus, vill du ha utförligare beskrivning kan du läsa den i boken.

Herrens bön baklänges

Nema!

Tehgive i narä hco netkam rä nid

tekir rä ttid.

Adno ted nårf sso addär natu

gninvörp röf etni sso ttästu hco

sso llit dluks i råts mos med titålröf rah iv moskil

Redluks aråv sso tålröf hco

revöheb iv dörb ted gad i sso eg.

Nelmihi mos ås nedroj åp eks ajliv nid tål.

Ammok ekir ttid tål.

Nelmih i rä mos ud redaf råv.

Jag tycker metoden är effektiv och om inte annat än för att lära oss själva hur djupt rotat i alla psykets system den officiella religionen man har växt upp i sitter.

Lycka till på din resa // Häxhem

Att kasta en cirkel och varför

Häx cirkeln

Jag tycker att jag möter cirkelkastningsmetoden lite varstans. Men jag tror att den har blivit förvriden en del. Mina funderingar om att det idag möjligtvis ses som någonting det inte är grundar sig på diverse historier som cirkulerar internätet att onda väsen och liknande inte kan komma in i cirkeln. Det leder mig vidare till att folk tror och kastar en cirkel som ett felaktigt beskydd där ingenting kan komma in i deras cirkelplats och det verkar fattas delen där världarna möts. Också verkar de flesta nya på stigen tro att man MÅSTE kanske en cirkel före allt magiskt arbete.

Därför vill jag skriva denna artikel om varför man kastar en cirkel och vilka ändamål den har. Jag kommer inte gå in djupt på dom många olika metoderna och den inefattar inte tekniken att driva en stav i marken eller när axis mundi är ett gudomligt väsen.

Vad används en cirkel till?

Det är en  helgad plats för en ritual eller för att utföra magi och en plats där man bjuder in väsen från andra dimensioner. En plats där de olika världarna i cosmos möts, en perfekt och helig sfär för din praktik.

Vad är cirkeln uppgift?

Själva grundtanken med en cirkel är att välsigna och rena ”helga” en plats som man utmärker med en mental eller fysisk linje tex som salt, krita, olika ändamålsenligs örter, symboler, aska mm.

Olika traditioner bjuder in olika väktare till platsen, elementväktare, änglar och/eller säger en beskyddande eller endamålenlig besvärjelse/ramsa. Det kan också vara så enkelt som att dra en imaginär cirkel med fingret, visualisera cirkeln och/eller bjuda in sin guide eller ljuset att fylla den och vägleda – den metoden är vanligast för spiritister.

Diverse attribut, som till exempel elementrepresentationer palceras i tillhörande riktningar och kallas in en och en för att vakta gränserna till cirkeln och beskydda platsen. I Olika Golden Dawn system (som den wiccanska cirkeln härsatammar infrån) är kraftord och symboler vanliga för att kalla väktarna av de fyra riktningarna- Väktarna är jordens beskyddare, änglar som störtade nefilimerna för länge, länge sedan.

Man kan också kalla på en bortgången släkting en tidigare praktiserande ur traditionen/skolan man tillhör, familjärer osv. Variationen är oändliga dock vet jag inte om de är lika effektiva, det som ofta fattas är representationer av andevärlden och den övre gudavärlden om man inte kallar ande för det högre ändamålet.

Inom shamanismen använder man de fyra riktningarna, utan representationer eller änglaväsen, samt underjorden och övervärlden/himmelriket. Dessa sex riktningarna tillsammans skapar axis mundi.

Häxa kastar en Cirkel av John William Waterhouse

Att öppna kanalen till livsträdet – Axis mundi

Platsen i cirkeln efter utförda ritualmoment tillhörande din tradition är nu ren, vaktad och helgad sitt syfte. Nu är det dags att öppna porten. Det är det nästkommande steget- om du inte har kallat alla sex riktningarna redan. 

För att göra det finns olika tekniker, du kan bjuda in en Gud/Gudinna som har kraft att utföra detta moment Hecate till exempel, eller visualisera/meditera på världsträdet - eller vad din traditon lär om kosmos sammansättning. Det är relevant att nämna att man måste veta vilken port man vill/skall öppnas, t ex har du utfört en cirkel med 5 riktningar, skulle andevärlden skapa axis mundi. Har du utfört en cirkel med 4 riktnigar men inte vill beblanda dig med andevärlden utan bara samtala med gudaväsen ber du om tillträde till gudavärlden i himlen. Men axis mundi är en världsaxel, som ett centrum i cosmos för att nå det krävs alla riktningarna.

Din Cirken är din heliga plats för att nå axi mundi – världsaxeln i cosmos, världspelaren

Cirkeln är och blir en portal, en koncentrerad plats där världarna möts och du kan dra i slöjan. Det är platsen där du kan kontakta (bjuda in) gudonliga väsen eller bortgångna och nå alla andra existensdemensioner därimellan för att inhämta kunskar, kraft, energi eller be om ett ändamål. 

Jag tror att detta är anledningen till att man uppmanas att kasta en cirkel vid spådom, pendelarbete, djup meditation, hypnos och liknande. Så att man har en möjlighet att begränsa och avgränsa samt återkalla möjlig kontakt. Det blir mer kontrollerat på detta vis och det är fridfullt att praktisera på en helig plats.

Cirkeln är en plats där världarna möts och där du vanligtvis befinner sig i mitten av platsen. Ditt beskydd är de väktare du har kallat in, reningen och välsignelsen samt möjliga personliga attribut av beskydd på dig.

 Är det så att du istället är orolig för onda entiteter ska du inte ha dom vandrande utanför cirkeln i lägenheten (om du är hemma vill säga) och grejen är att en cirkel fungerar felaktigt om de kom utanför utan att du specifikt manade dom dit. Det är dock ett annat problem.

Väsen av tveksam karaktär kan komma igenom, speciellt om man är väldigt ospecifisik i sina önskemål och bara ropar hej vilt ”är det någon där?” Och ja, det finns trixters som lurar och sätter sig som en parasit på din aura. Tanken är dock förtfarande att skapelsemomenten av cirkeln ska beskydda dig och du kan förvisa väsendet ur cirkeln till den platsen den kom ifrån.

När du har utfört det som ändamålet var är det nu dags att tacka för sig och stänga porten, återkalla de du har bjudit in. Tacka dina möjliga väktare och ta bort cirkeln linjen. Kort och gott så upplöser du cirkeln baklänges mot hur du skapade den.

Finns det cirkel arbeten där man själv inte befinner sig i cirkeln?

Det finns fler sätt att använda cirkeln, när man arbetar med demoner, förbannelser och annat man inte vill ta i eller ha nära sig. Då skapar man en cirkel och manar/kallar in demonen i den när man själv befinner sig utanför. Detta är vanligt i tex Cermoniell magi och Högmagi.

Personligen använder jag cirkeln endast vid speciella tillfällen och då arbetar jag med de fem elementen, samt nedre i specifika fall, pentagrammet och element representationer.

Många olika traditioner har olika sätt att helga en plats och att kasta en cirkel är inte alls nödvändigt, men ganska användbart.

Du kan hitta en bra metod i Mastering Witchcraft av Paul Huson som finns i menyn till höger.

//Häxhem

PS: jag orkade inte skriva mycket mer än vad jag gjorde tidigare, det finns så oändligt mycket information om detta att jag skulle istället uppmana er att se djupare på de olika traditionerna ni praktiserar. Om ni inte redan har superkoll på det ni gör såklart =)

Maskros – Magisk Medicinsk och Gratis

Maskros, denna fina solskensblomma finns att finna överrallt såhär års. Detta ogräs är även högst användbart både medicinskt och magiskt.

Jag har sysselsatt mig med att gräva fram dessa växter, torka rötterna för ett The som ska vara bra vid hjälp att förstärka dom synska gåvorna och för kontakt med andevärlden. Man kan göra The på roten enbart eller blanda mald rot i kok kaffe för spådom. För att kontakta de högre världarna används blommorna.  logik; roten=som nedan, blommor=som ovan.

Maskrossaft:

Ca 1 liter färska maskrosblommor utan stjälk.

3 liter vatten

1 apelsin, 1 lime, 1 citron

Ca 5dl socker

1 msk vaniljsocker

Gör såhär: Koka upp blommor och vatten i en kastrull. Tällsätt skivade citrusfrukter, socker och vaniljsocker. Lår koka på låg medelvärme i ca 20-30 minuter. Sila genom en duk eller massa kaffefilter i en vanlig pastasil och njut av varm eller med is en sammardag.

Efter att ha grävt fram rötterna skrubbade jag dom rena med en svamp, hackade i ca ½ cm stora bitar och rostade i ugn i 120 grader i två timmar.

Nu har jag torkad maskrosrot förvarad i skafferiet och maskrosvin som jäser på köksbänken jag kommer kanske att göra en till sats med ett recept som innehåller mer dosering av blommor, dock vill jag inte att det blir för drivande. Jag använde detta recept nu till vinet.

Man kan också koka ett The på hela maskrosväxten, blad, rot och stjälk, gör så stark du vill, föslagsvis 1/3- del växt i 1 Liter vatten. Det blir dock lite beskt men fungerar bra som utrensande kur i en vecka eller så, drick några gånger om dagen varm eller kall.

Vissa källor pekar på att maskrosen är helgad Hecate och kan användas som offer, rökelse eller dryck vid en ritual tillägnad henne. För att offra till Hecate gräv en grop vid en korsväg, häll sedan lite av drycken i gropen och täck åter med jord. Gå sedan därifrån utan att se dig om.

Utöver allt detta är blomman bra för att rensa ut slagg ur blodet, lever och gallblåsan men tänk på att den är laxerande och urindrivande. Vissa källor menar på att maskros även främjar skelett tillväxten detta är dock konstigt med tanke på att den inte inehåller ämnen som direkt påverkar skelettet. Men eftersom den är utrensande för slagg och toxiner i blod, lever och galla kan det påverka att kalcium upptaget förbättras i kroppen vilket i sin tur fraämjar skelett tillväxten.

Summa summarum Maskros är ett högt användbart ogräs. Själv tänkte jag prova olika recept på maskrosrot – kungfackla – gråbo, spännande…

 Ut och skit ner naglarna med er =)

Nästa projekt blir hostmedicin av granskott.

Fullmåneritual till Hecate/Hekate

En droppe blod ger ett starkt offer, varken mer eller mindre.

I År den 5-6 maj är det än en gång The Rite Of Her Sacred Fires Fullmåneritual till Hecate.

Hecate Korsvägarnas Gudinna. Hon som vandrar mellan världarna är äldre än många kanske tror. Nuförtiden har hon förminskats, en gång var hon den som stog högst i rang bla i det som nu är Turkiet, före den grekiska mytologin, i vilken Hecate fanns redan före Zues – han lät henne endast behålla det som redan var hennes.

Och med tiden förminskades hon som gudom fast hon ändå var populärt tillbedd i stora delar av världen, hennes områden blev mer småskaliga/värdsliga än förut i och med nertrillandet från ragnstegen och när den kristna kyrkan fick ett fästa runt om i världen blev hon mörkförklarad/demoniserad.

(källa: Gods, Godesses and Mythology, Volym 11, sida 617, C. Scott Littleton)

Precis som Hel, Freja, Diana och Ahradia anses Hecate var häxkonstens gudinna, inte konstigt då hon kan vandra överallt särskilt i gränslandet mellan den fysiska världen människan bebor och avgränsen till de andra världarna. Hecate hjälper till med den själsliga övergången (födsel och död), förstärker siargåvor, öppnar alla dörar och vägar och tillbes/offras till vid korsvägar!  På senare tiden är hon även i sig själv treenigheten, jungfrun, modern och haggan. Därför har hon blivit en populär Gudinna i de Wiccanska  traditionerna. Fast mer fluffig såklart, det finns faktiskt vissa risker med att be henne öppna dödsriket, och jag kan bara gissa att vissa själar är mindre angenäma att stöta på.

Dessutom tror jag att gudaväsen har egna personligheter och kan arbeta utanför deras populära tilldelningsområden, vilket borde betyda en personlighet snarare än ett mekaniskt väsen ”som råder över vatten” eller ”hjälper med skörden”. Kanske är deras arbetsområden en ragnfråga, skapelse makt, överenskommelse sinsemellam gudaväsen eller bara en reflektion i vad deras personlighet mest lutar åt. Och i en personlighet ryms alla färger ljusa som mörka.

Hecate kan skänka syner, profetior och klardrömmar, förstärna de synka gåvor du besitter och om du vill och kallar på henne så öppnar hon dörrarna till de andra världarna och stänger dom när du har återvänt . Hon är nyckelbäraren, vägledaren med faklor, ingen värld är hennes men hon besitter kraften att gå och färdas som hon vill egenom alla.

Hecate, Hecate, Hecate – Djur förknippade med Hekate/Hecate

Associationer till Hecate:

Djur: Uggla, hund, häst, grova, orm, åsna

Färg: Svart som den månlösa natten.

Månfas: Mörkmåne

Attribut: Nycklar, kittel, faklor, korsvägar, kvast

Träd: Svart poppel, idegran

Frukt: Granatäpple

Växter: Vitlök, lavendel, alruna

Hon tillbes på natten som endast belyses av eld, vid trevägar-korsvägar.

När jag utförde ritualen förra året kändes det positivt och frigörande, det enda jag ångrar är att jag måste vara inomhus i år igen och att produkterna jag har beställt av The witch of forest grove inte är här en. I år blir det en fullmåne meditation före och spådom efteråt.

Här kan du läsa Hecates fullmåne ritual på svenska och här kan du läsa om månens gudar och gudinnor

 

Att drömvandra är ungefär lika enkelt som att navigera full genom dimma.

En personlig upplevelse

I en klar men mörk dröm för några månader sedan var jag i ett trångt och pressat läge och eftersom jag varken har en guide jag kan kommunicera ordentligt med eller en familjär med mig som vägvisare eller beskyddare, samt det faktum att jag inte har lärt mig att vara fullt medveten i drömmarna och vandra dessa stigar kom jag endast på att kalla på henne. Hecate skrek jag ursinnig och trängd. Nästa sekund låg jag i sängen vaken.

Dröm världen är inte enkel, snarare snårig, ofokuserad och lurig speciellt då jag hamnar i en dröm som försöker skänka mig kunskap eller visa en framtida händelse. Visst slår det alltid in oftast inte på de sätt jag har tolkat det på. Inte för att jag tolkar om det hur jag vill så det passar i verklighetsutvecklingen utan för att jag inte har lärt mig att vara observant och skilja på mina kännslomässiga personliga referenser och det jag ser.

Om jag ska återkomma till familjärer, dessa andar som beskyddar, vägleder, varnar och tröstar. Det verkar finnas en hel del delade meningar om dom. Vissa menar på att det endast är levande djur som lever hos en eller visar sig mycket för en. Andra menar att det är astrala varelser, ande själar och vissa propsar på att man endast kan skapa en som en spiritus, fjärde menar alla alla formerna finns

Jag vet inte hur det ligger till egentligen, vem som predikar den absoluta sanningen eller om alla formerna är lika ”bra”. Men jag mötte en hund i en av mina drömmar före det att jag mötte henne i verkligheten och hon betedde sig precis som en familjär beskrivs, efter det levde vi tillsammans i flera år, det var min förra sambos hund som jag mötte i drömmar före sambon.

Nu är hon borta och jag är i val och kval om jag ska försöka kontakta henne, fö henne med energi och knyta bandet. I första hand vill jag inte störa henne om hon har det bra. I andra hand är det en riktig förpliktelse som jag måste respektera, hedra och absolut inte försumma.

Jag ska tänka på det närmare, jag spår i kaffe ganska ofta och har sett henne där flera gånger som en ljus ljus skepnad som för mig betyder ande, så om hon irrar omkring kraftlös och svältande på omtanke känns det inte heller bra.

 

Nu ska jag ut och plocka makrosrötter till Thèt jag tänkte göra ikväll //HÄXHEM

Häx sten, Älv sten, Helig sten – The Pagan Blog Project

Artikeln är inspirerad av rubriken: Holy stone, Hag stone i The Pagan Blog Project 2012

Häx sten, Helig sten, Dröm sten, Älv sten, Odins sten är alla dessa benämningar på en naturligt ihålig sten. Håligheten har skapats av att vattnet har nött i flera århundraden och dessa stenar är relativt vanliga att finna på havsstränder.

Stenarna anses ha blandade egenskaper. Det som är mest genomgående är beskydd mot onda väsen så som maran, onda ögat, sjukdomar, skade magi, osaliga eller onda andar och beskydd under sömnen. Och som en nyckel eller port till älvlandet/andevärlden – den eteriska och/eller astrala sfären.

Bönder i England, Irland, Italien och Frankrike hade en talisman av stenar hängande i ladugården med ladugårdsnyckeln på för att hålla maran borta som kunde rida djuren om natten och för att skydda mot bränder. Stenarna kunde även hängas om boskapens hals som skydd mot bjäran och om människans hals för att skydda mot onda ögat samt diverse sjukdomar. Man har funnit dessa stenar i forntida boninghus samt gravar vilket visar på att de har vart i bruk länge.

På medeltiden användes de även som skydd mot häxor och trolldom, lite ironisk eftersom det är en talisman förknippad med det kyrkan anser vara häxeri.

Maran på besök / Fuseli 1796

Bland bönder och kelter var det vanligt att använda stenarna som skyddande talisman upphängd över sänggaveln för att hålla maran och andra onda väsen och andar borta under sömnen. Detta främst ovanför barnens sängar så de skulle slippa mardrömmar (marans drömmar) men även vuxnas.

Man kan även hänga den runtom i huset för beskydd och mot bränder t ex vid ytterdörren.

För att göra en skyddande talisman till för att hängas över sängen knyt ihop önskad mängd stenar med rött yllegarn. Knyt helst så man kan se ihåligheten i stenen från sidan.

För att göra en beskyddande talisman vid ytterdörren gör som ovan fast häng en nyckel som tidigare har gått till byggnaden i slutet.

I båda fallen bör en intention väckas eller ingjutas i talismanen.

 

”I have found a holy stone upon the ground;

O fate! I thank Thee for this happy find.”

Källa:  Aradia, the gospel of the witches.

Stenarna sägs ge enklara tillgång till att resa i drömmar som en nyckel till andevärlden. Lägg den under huvudkudden eller håll i handen när du sover för en enklare resa. Såg man genom håligheten i stenen (helst vid skymning) kunde man se andevärlden/älvlandet, det ansågs att ihåligheten fungerar som en port till andevärlden. Vidare ansåg man att stenen kunde användas för att fjättra en älva för en tid i sin tjänst.

Stenen har även benämnts som en önskesten och höll man den i sin vänstra hand och knuggade den medan man ingjöt sin önskan i den skulle den gå i uppfyllelese.

”Turn away these fell diseases

Through the virtues of the blue stone;

In the mountain is a touch stone

Lucky stone of ancient story

With a hole bore through the centre

Through this poor these pains, and tortures will flee.”

(Blue stone syftar på Blå måne)

Vid sjukdomar skulle man gnugga stenen mot det sjuka området och fann man någonsin en tillräckligt stor sten med en ihålighet i som man kunde ta sig igenom skulle all sjukdom och smärta försvinna. Detta påminner mig om att dra personer genom ihåligheter i ett träd för att bli av med sjukt och ont.

 

Källor:

Craft of the Wise: A Practical Guide to Paganism and Witchcraft

Encyclopedia of Wicca and witchcraft

Crystal Healing – 2012 and Beyond: Discovering and Using Rocks

Horse in Magic and Myth

Sleep: the mysteries, the problems, and the solutions

Symbolic Mythology and Translation of a Lost and Forgotten Language

The Pagan Blog Project 2012

Jag har haft lite bloggtorka och motivations död det senaste, inte för att jag har brist på ideer (som den där legacy tarot översättningen jag fick göra av ciro marcetti), nej det finns det massor av. Utan helt enkelt för att jag inte kan ta mig tiden eller lusten att sätta dom på pränt.

Tanken med bloggen har hela tiden vart att leka med text, lära mig massor genom att undersöka, forska och sammanställa. För att sedan kunna gå tillbaka och läsa mina kråkor. 

Jag ville även dela med mig av det jag skrev och låta andra ta del av det, till skillnad från en privat dagbok var det en offentlig, fastän anonym sådan.

Nu har jag beslutat mig för att gå med i The Pagan Blog Projekt, mest för min egen skull och jag ska försöka att verkligen genomföra projektet.

The Pagan Blog Project

Det hela går ut på att skriva ett inlägg i veckan som börjar på en specifik bokstav/handlar om en specifik bokstav som man postar på fredag, i projektet ingår även ett nyheltsbrev med förslag och motiveringar till lämpliga rubriket som faller under specifik vecko-bokstav. Varge vecko inlägg skall man tagga med ”The pagan blogg project”

 

2

6923

Att minnas de döda – Recept på Paski, Babka, Kulich – Traditionellt Ryskt påskbröd

En korsning mellan matbröd och bakverk (somliga glacerar dem) som går under olika namn beroende på vart man kommer ifrån. Ett gott och sött bröd man i Balkan, Ukraina och andra delar av gamla Sovjet bakar till påsk. Brödet doftar underbart under bakningen och för mig är det lukten av påsk.

På söndasmorgonen tas brödet med till mässan för att välsignas. Vissa lämnar ett eller två bakverk vid en helgonikon med ett ljus i och en bön om hjälp, välstånd eller tack.

En Ortodox präst välsignar pashi och annan traditionell påskmat

Resten tas med hem och äts tillsammans under måltiden. Vill man minnas, hedra och bjuda in en avliden till måltid med familjen, vanligtvis en familjemedlem, tänder man ett ljus i en Babka, Paski, Kulich vid ett fotografi och bjuder verbalt in personen ifråga. När ljuset har brunnit upp äter man upp brödet som smakar väldigt gott =) Vanligtvis sker kyrkogårdsmåltiden (se längst ner i inlägget) med de döda och påskbrödet veckan efter påsk.

Brödet passar utmärkt som en offergåva vid helgonarbete, på påskbordet eller bara till fikat!

Receptet är ungefärligt från min mormor (med några tillägg från mig) som inte använde decilitermått, 1 mugg = 2 dl.

Recept:

1 mugg smör (riktigt smör och osaltat)

2 muggar röd mjölk

1 mugg vatten

50g jäst för söta degar

2 paket russin, 500 g

3 överdoserade matskedar med vaniljsocker med riktigt vanilj i

ca 10 muggar vetemjöl

1 mugg strösocker

1 krm salt

2 hela ägg + 6st äggulor

1 tsk gurkmeja eller lite gul karamellfärg

1 tsk  bakpulver.

Häll upp smör, mjölk och allt socker förutom ca 2 msk i en kastrull. Låt det bli hett tills mjölken nästan har börjat koka. Ställ åt sidan och låt svalna. ta ca 1 dl från den heta mjölk,smör och socker klandningen, blanda med resten av sockret, 1 krm salt och vatten så det blir ljummet och lagom varm för jästen. Häll det i en stor bunke och blanda ner jästen och rör ordentligt.

Tillsätt resten av smörblandningen när den är lagon ljummen, tillsätt 2 ägg+ 6 äggulor,vaniljsocker, gurkmeja eller gul karamellfärg och vispa ihop det.

Börja att tillsätta mjöl en mugg i taget under omrörning blanda i bakpulver i en av muggarna. Efter ca 3 muggar blanda i russinen och fortsätt att tillsätta mjöl tills degen en smidig och lite kletig (inte för tung och torr). Knåda ett tag och sätt den på jäsning under en handduk i ca 40 minuter tills den är dubbelt så stor.

Tag ca 15 konservburkar av krossad tomat, champinjoner, majs, oliver eller liknande. Det måste vara av plåt, helst en cylinderform. Men har du inte det så ta en brödform, kaffeburkar av plåt eller det du hittar helt enkelt. Knåda nu ner degen igen och fyll dina väldigt väl smörjda formar (hela vägen till toppen, degen reser sig som satan) till 1/3 med deg. Täck under bakduk och låt jäsa i ca 40 minuter till till dubbel storlek.

Värm ugnen på 200grader och sänk den till 175 när du har satt in bakverken för att ge dom en skjuss.

Baka allra längst ner i en ugn på 175 g i ca 35-50 minuter beroende på hur stora dina format är, de mindre formarna ca 35 min brödformar ca 50 min. Toppen kommer att bli mörkrun/svart men det kan du täcka med glasyr om du tycker om det. Tar du ut dom för tidigt så är dom inte genomgräddade i mitten. Låt svalna en stund i formarna och knacka lätt på dom för att de ska lossna lättare.

Skär upp och servera med smör, sylt och ost.

Påsken, Eostre och Pysanka

Ilya kaverznev joyous resurrection - En förkristnad Rysk-Ortodox påsk

Nu närmar sig påsken, våren är här och det är det inlägget kommer att fokusera över. Jag är ju inte wiccan så det vore inte helt sanningsenligt av mig att skriva helt om Ostara- vårdagsjämningen som sker i marsh, hur man firar det och vad man bör och inte bör göra. Detta finns det väl införstådda wiccaner för som lever som de lär.

Jag kan ju dock skriva en del om det Rysk-Ortodoxa sättet och mina tankar om alla dessa olika religiösa traditioner som väldigt ofta går in i varann.

The Empress i The legacy tarot lekens tolkning får mig att tänka på allt det fruktbara, kvinnliga, fertila i naturen, som påsken till en del handlar om. Det är tiden då flyttfåglar återvänder, havandeskapet syns i naturen och i drjuriket och solen har återvänt.

I grund och botten handlar påsken om att dyrka solen – och det är den ursprungliga betydelsen, återfödelsen, våren och fruktbarheten. Det var även det gammel romerska nyåret före den moderna kalenderns infart, och det är en högtid då man firar liv i direkt motsats till Samhain då man firar död. Påsken är en kristen högtid men den har ändå lånat väldigt mycket från de folkliga traditionerna före kristendomen som inföll på vårdagsjämningen i mars.

Färgerna är går i gult, lila och grönt. Och allt  kretsar kring solens återkomst, ser vi på de traditionella påsktillbehören finner vi ägget, haren, vårblommor, (nytraditionell) påsk kärringen – den fulsminkade häxan som skall till blåkulla, dekorerat björkris som skyddar mot henne och oknytt och jesus återuppståndelse.

Den förkristna påsken i öst var en tid man lagade en speciell korngröt som symboliserade jorden och själva ägget som representerar fertilitet, liv och pånyttfödelse spelade en stor roll i att välkomna våren. Religionsforskare är delvis överens om att den tyskgermanska fertilitet och vår Gudinnan Eostre var central i skandinavisk, öst och väst Europeisk förkristen Påsk tradition – vårdasjämning. Läs mer om henne längre ner i inlägget

Pysanka – traditionellat målade ägg som symboliserar jordens återfödelse

Ordet Pysanka betyder "att skriva" och man tog inte uppgiften lättvinnigt att hålla äggen gömda för att ge bort till släkt och vänner på söndagen. Den ansågs även att förgrika, mörkmålade ägg passade sig bättre för de äldre, då deras liv redan var ifyllt. Medan yngre och ungdomar hade en vit fond som symboliserade att deras liv inte var ifyllt än. Ägget hade olika folkliga betydelser så som: att dra in tur i huset, fängla och rena hus från demoner, absorbera sjukdomar.

Pysanka som betyder ”att skriva” - det ryska påskägget, vackert dekorerat i traditionella symmetriska linjer kommer från den tid då de slaviska peganerna dyrkade solen i en primitiv naturnära moder-jord-liknande-religion. Precis som i andra primitiva religioner levde man med jorden och anpassade sitt liv därefter. Därav var det kanske inte helt konstigt att fira med haren, färglada ägg och den galande tuppen när sommarhalvåret gjorde sin återkomst.

Att få målade ägg av vänner betydde att man drog in tur och väfärd i sitt hus, höll borta brand,katastrofer och sjukdomar och ofta gav man det till den man var kär i. Man använde även ägget i renings syfter och det sas att om man la äggen i hörnen av huset skulle demonerna som gömde sig där fastna i de symmetriska målade linjerna, fänglade (smarta andefällor eller hur?). Även sjukdomar skulle fastna om man lindade hinnan av ägget runt lillfingret och som i en natt med det. Det senare två används flitigast med välsignade ägg.

Kulich eller pashi med ljus i som tänds till helgon och därefter äts upp

I och med kristendomens infart i öst blev det vanligt att ta sina pashi och kulichi (speciella traditionella bakverk), målade påskägg -som nu även innefattade ikonbilder, kors och katedraler som motiv för att bege sig till söndasgsmässan i gryningen. Där blev alltsammans välsignat – man lämnar gåvor av kulichi med ljus i vid helgon ikoner med en bön om vadhelst som var påträngande just då. 

När jag tänker på det är det renodlat helgonarbete som man kallar det här och nu. Där heter det dedikation och är naturligt att utföra på det sättet i den tiden av året.

Ljusen i bakverken tänds också i ära och som inbjudan för att dela måltiden till en vän eller avliden släkting. Detta speciellt veckan efter påsk.

Hemma delade man den välsignade maten med familj och vänner, och man säger:

-Jesus har återuppståss, och som svar säger man

-sannerligen, han har återuppstått.

Dessa sätt lever kvar än idag i den rysk ortodoxa religionen. Och ni som har läst mitt inlägg om Samhain, vet att jag blandade ihop kyrkogårdsutflykten med alla helgonens dag (stycket är längst ner i inlägget). Det är en vecka efter påsk man äter med sina avlidna i en traditionell måltid över gravstenen.

Den Tysk-Germanska Gudinnan Eostre central i förkristen vårdagsjämning/påsktradition

Eostre - Gudinann av fertilitet och liv vaknar med solen på våren. Eostre har ett germanskt urprung och både Ostara och det engelska ordet för påsk Eastre härstammar från hennes namn.

Eftersom jag älskar sagor följer härmed ett kortare utdrag ur en saga om Eostre – Ostara – Eastre - Påsk:

Varge vår föds Eostre när solen återkommer till jorden. Det kan man se i att hönorna börjar värpa och flyttfåglarna återvänder. Man ser det i aktiviteten djuren utgör -parningen är igång. Likaså grönskan och ljuset och vårblommor som syns i skogens pasteller.

Eostre var dyrkad av alla som välkomnade solen och våren, men mest av alla fanns det en hängiven hare som avgudade henne. Haren ville ge henne en gåva hon skulle minnas, men vad gav man en gudinna av vår som kunde få allt hon ville? En dag stötte haren på ett ägg, å så gärna han ville äta upp det – han som endast levt på visset gräs i flera månader. Men han avhöll sig och tänkte att Eostre skulle uppskatta det, ja det var en fin gåva.

Vid närmare eftertanke infann en kännsla av otillräcklighet sig hos haren. Gudinnan skulle inte uppskatta en sådan enkel gåva tänkte han. Därav gick haren hem för att dekorera ägget, när han hade gjort det så fint att han inte förmådde att göra mer gav han den till Gudinnan Eostre. Gudinnan som tyckte att ägget var det vackraste av gåvor älskade den färglada och livliga utsmyckningen. Hon annonserade att alla skulle ge denna gåva i hennes namn på Ostara och alla harar skulle gömma dessa till barnen som hon älskade mest av alla. Det var hennes gåvor till dem.

Så varge påsk eller Ostara i Eostres namn dekorerade man ägg i vackra färger till vänner och familj. Och barnen de kunde hitta en liten gåva när de gick på upptäcksfärd som påskharen hade lämnat.

The Easter bunny - Påskharen - Eostres hare

Glad påsk, Ostara eller vad ni än firar önskar Häxhem